Fru talman! Människor är inte perfekta. Vi gör misstag och fel, och i trafiken kan följderna bli ödesdigra. Det handlar om liv och död. Mycket görs för att trafiken ska bli säkrare, och de allra flesta trafikanter tar ansvar och gör sitt bästa för att inte skada sig själva eller andra.
Ändå dör och skadas människor i trafiken, och det är de oskyddade trafikanterna som proportionellt sett drabbas hårdast. Cykelolyckorna ökar, och antalet gående som dödades ökade kraftigt från 2010 till 2011. Denna trend måste vändas.
Ett av den svenska transportpolitikens övergripande mål är hänsynsmålet, det vill säga att transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas till att ingen ska dödas eller skadas allvarligt. Detta tar vi i Miljöpartiet på största allvar. Som det står i betänkandet bör vägtransportsystemet vara utformat så att det tar hänsyn till att människor begår misstag, samtidigt som det är viktigt att trafikanternas eget ansvar lyfts fram. Det handlar om frihet och trygghet, att alla ska kunna röra sig i trafiken utan att behöva vara rädda för att dödas eller skadas.
Vi föreslår därför i flera reservationer tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ytterligare ett antal åtgärder som kan bidra till att öka trafiksäkerheten. Det handlar om sådant som att hindra alkoholpåverkade från att köra bil, att minska hastigheterna på vägarna och att göra arbetsmiljön för vägarbetare mindre farlig.
Låt mig tala om några av åtgärderna. Farten dödar. Nio av tio fotgängare som blir påkörda av en bil som kör i 30 kilometer i timmen klarar sig, medan nio av tio som blir påkörda av en bil som kör i 50 kilometer i timmen dör, detta enligt uppgift från NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Låga hastigheter där många fotgängare och cyklister rör sig borde vara självklart. Särskilt utsatta är barn. Inte förrän i tolvårsåldern är barn mogna att klara sig på egen hand i komplicerade trafikmiljöer. Så lång tid tar det nämligen för syn, hörsel och uppmärksamhet att utvecklas tillräckligt. Barn kan inte sprida sin uppmärksamhet. De gör en sak i taget, till exempel cyklar, och då märker de inte bilar som kommer. Det går inte att forcera och träna fram dessa förmågor, utan bilisterna måste anpassa sig till barnen, inte barnen till bilisterna.
Många barn har väldigt begränsad rörelsefrihet numera. Om man skjutsas till skolan varje dag fast man egentligen bor på gång- eller cykelavstånd går man miste om både motion och frihet. Det blir en ond cirkel när föräldrar inte vågar annat än skjutsa sina barn till skolan därför att det är så mycket bilar där, eftersom alla skjutsar sina barn till skolan.
Om bilisterna saktar ned kan barnen få större frihet, och det är ofta, men inte alltid, 30 kilometer i timmen som gäller utanför skolor och förskolor. Vanligtvis är det kommunerna som har ansvaret, men ibland ligger skolor och förskolor vid statliga vägar som Trafikverket ansvarar för. Det förekommer faktiskt att kommunala beslut om hastighetsbegränsningar överklagas till Transportstyrelsen och att beslut upphävs. Kommuner har fått ta fram 50-skyltarna igen.
Vi i Miljöpartiet anser att regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att utfärda en maxhastighet på 30 kilometer i timmen i tätbebyggda områden med oskyddade trafikanter. Som ett led i detta tycker vi därför att möjligheten att begränsa hastigheten till 30 kilometer i timmen utanför samtliga förskolor i Sverige ska undersökas.
Fru talman! Barn har samma rätt till säker trafikmiljö var de än bor. Höga hastigheter är en risk, alkohol en annan. Det borde vara självklart att inget barn ska riskera att skjutsas av en onykter förare till skolan. Många kommuner ställer krav på att fordon som används till skolskjuts ska vara utrustade med alkolås men ännu inte alla.
Enligt Motorförarnas helnykterhetsförbund har man i Frankrike beslutat att alla skolbussar i landet ska ha alkolås. Så måste det bli även i Sverige. Och inte bara skolelever, utan alla som reser med färdtjänst eller offentligt upphandlade resor ska förstås slippa riskera att köras av en onykter förare.
Krav på alkolås i offentlig upphandling bör vara självklart, och vi vill att Sverige ska kräva alkolås för all nyttotrafik. Regeringen bör säkerställa att alla statliga myndigheter kräver alkolås när de handlar upp fordon och också uppmana kommuner och landsting att göra samma sak. Allt fler gör det, men det finns verkligen anledning att driva frågan mer aktivt från regering och riksdag.
Alkolås är ett bra verktyg för att hindra onyktra förare från att sätta sig vid ratten och därmed förvandla bilen till ett mordredskap. Det är angeläget att driva på arbetet mycket hårdare från svensk sida för att alkolås ska användas både i vårt land och i EU. Så snart som det är tekniskt möjligt bör alla nya bilar ha alkolås som standardutrustning, till att börja med fordon i yrkesmässig trafik och sedan privatfordon.
Alla som döms för rattfylleri borde få installera alkolås i sin bil för att kunna få tillbaka körkortet. Det gjordes en utredning som tillsattes av dåvarande regering 2004 med många bra förslag som bör följas upp och bli verklighet.
Vad gäller användning av mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning under bilkörning räknar vi med att regeringen i höst återkommer med lagförslag som gör det otillåtet att använda mobiltelefonen på ett trafikfarligt sätt. VTI har konstaterat att man kör sämre om man samtidigt pratar i telefon, vilket kanske inte är så förvånande. Även om det har visat sig i andra länder att alla inte respekterar ett förbud mot att använda telefon när de kör anser vi ändå att en lag fyller en viktig funktion, inte minst normerande.
Jag yrkar bifall till reservation 5 om insatser mot alkohol vid bilkörning. Givetvis står jag bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till de andra.
I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).