Fru talman! Jordbruksministern sade att vi männi-
skor befinner oss vid vargens boplatser. Det är förvis-
so sant i många sammanhang. Vad som är problemet
är ju att vargen nu har dragit sig in i samhällena. Det
gäller inte bara varg. Också andra vilda djur har gjort
det, och det skapar också bekymmer. Men det är en
annan fråga.
Jag måste säga att det var en ganska stark upple-
velse att träffa människor som så direkt har upplevt
vargen. De har upplevt rädslan när vargen kommer in
och sätter sig på trädgårdsgången och inte flyttar på
sig. När man byggde hus och bosatte sig där fanns det
inte varg över huvud taget.
Det är detta som är bekymret. I min föreställ-
ningsvärld - jag vet inte om den är riktig eller inte -
finns vargen i de djupa skogarna och inte ute på slät-
terna och där människor har byggt sina bostäder. Så
var det kanske en gång i tiden. Förr i tiden var man ju
rädd om sin boskap och tog in den. Man såg till att
den var skyddad mot vargen.
Jag var uppe i Falköping för några år sedan. Där
fördes det också en vargdebatt. En gammal farbror
sade att man hade inhägnader och tog in djuren på
kvällen. Han sade att det var på den tiden som man
visste att vargen var farlig. Nu har man glömt det.
Naturligtvis är vargen farlig. Det är ett stort djur,
och det jagar. Jag tror egentligen inte att den är farlig
för människor, men det spelar ingen roll i samman-
hanget. Det räcker att människor är rädda. Därför
måste vi ta hänsyn till det.