Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för sva-
ret. I min interpellation efterfrågade jag regeringens
ståndpunkt i den här frågan. Jag återkommer till det.
Vargen håller på att återinvandra i Sverige. Vi har
inte haft varg i de allra flesta av de här områdena på
kanske 150 år. Det gör att vi inte har något naturligt
sätt att umgås med vargen. Vare sig vargen eller vi
människor uppträder antagligen på ett naturligt sätt.
Det finns en inbyggd rädsla för varg. Man kan
diskutera om det är rätt eller fel. Egentligen är det
ointressant, för faktum är att rädslan finns.
Jag var i Dalsland före jul och träffade där männi-
skor som redovisade sin rädsla. De vågade inte släppa
ut barnen på kvällarna när det var mörkt. Vargen
fanns i trädgården och gick inte därifrån. De var inte
säkra på hur vargen skulle uppträda.
I sådana lägen bör man kunna vidta åtgärder. Det
är det som är bakgrunden till min fråga. Dessa männi-
skors rädsla måste tas på allvar. Den kan inte noncha-
leras. Livskvalitet innebär att slippa vara rädd. Efter-
som vargarna kommer närmare och blir fler till antalet
blir frågan mer och mer aktuell. Då är det viktigt med
förändringar.
Jag har frågat om regeringen tänker införa föränd-
ringar i 27 § och 28 § jaktvårdsförordningen och
ändra ersättningsreglerna. Vem skall sköta detta?
Länsstyrelserna eller Naturvårdsverket? Jordbruks-
ministern har refererat vad Naturvårdsverket har lagt
fram förslag om. Förslaget till förändring av 27 §
stämmer ungefär överens med vad jag har efterfrågat.
Det är naturligtvis bra. Det vore rimligt att också
ändra 28 §. Vi vet inte exakt hur många vargar det
finns. Den räkning som genomfördes före jul visar på
att det finns ungefär 65 vargar. Jag vet inte om det
innebär att det finns tio vargpar. Bortsett från detta
uppstår ändå dessa situationer och problem.
Ersättningsreglerna som beskrivs här är bra. Det
vore verkligen bra om de införs. Det var nästan en
olyckshändelse när reglerna ändrades för några år
sedan vid ett beslut i riksdagen. Sedan har de justerats
något. Det vore bra att få de missförstånd som finns i
sammanhanget undanröjda.
Det är naturligtvis viktigt att kunna ha varg i Sve-
rige. Vi har ett ansvar för den biologiska mångfalden.
Men det är nödvändigt att förutsättningarna är sådana
att människor kan acceptera dem och känner trygghet
i sin tillvaro. Först då kan det hela vara naturligt och
riktigt. De förslag till ändringar av jaktvårdsförord-
ningen som jag har tagit upp här och de förändrade
reglerna för ersättning är viktiga att genomföra. Det
vore bra om beslutsfattandet kunde flyttas ned till
länsstyrelserna.
Jag skulle gärna vilja veta jordbruksministerns
uppfattning om saken.