Fru talman! Jag vill återigen säga att jag delar
uppfattningen att vi måste ta hänsyn till de människor
som lever i de delar av landet som är mest berörda av
vargförekomsten.
Vargen finns i Lennart Brunanders föreställningar
i de djupa skogarna. Det är nog sant. Vargen finns
nog också i de djupa skogarna inom oss. Inget djur är
väl så mytomspunnet och i så stor utsträckning sym-
bol för människors oro och rädsla. Det gäller Fen-
risulven, och det gäller kanske tidigare än så. Det tror
jag också bidrar till - det finns en risk för mig som
nollåtta med att säga det - att vår rädsla för vargen
ibland är något överdriven.
Jag har berört det faktum att det finns en oro för
att dyrbara och mycket älskade jakthundar rivs av
vargen, men det är en realitet att betydligt fler jakt-
hundar per år dödas av misstag av jägare som råkar
skjuta dem i stället för vilda djur. Proportionerna på
diskussionen kan ibland vara orimliga. Vargen upp-
målas som ett oerhört stort hot mot t.ex. jakthundar,
men hotet mot jakthundar är kanske av en annan ka-
raktär. Vi skall inte tala om hur många hundar som
dödas av bilar.
Vi har all anledning att ta problemen på allvar och
möta människors oro med konkreta åtgärder som
leder till att man kan leva i trygghet och säkerhet. Vi
bör kanske ibland också ställa oss frågan om rädslan
för vargen symboliserar någonting annat och någon-
ting mer är just rädslan för den faktiska förekomsten
av djuret.