Herr talman! Att gräva ned sig i det gamla - Otto von Arnold talar så klart i egen sak i den här frågan.
Den här skriften är ett jättebra exempel, och jag tror att ni har fått den skickad till er. Där tar Willands Arrendeförening upp vad som egentligen har hänt under alla år. Visst förekommer det bra förhållanden, men det är långt ifrån så på alla håll.
Du pratar om fideikommissens avveckling. Det har ju inte med historiska arrenden att göra. Egentligen kan man fråga sig om det verkligen är en förbättring för arrendatorerna, eftersom det helt plötsligt blir ett ägande. Nu äger man det inte, utan det är fideikommissen som äger det. Nu blir det ett privat ägande, men det är fortfarande samma problem med historiska arrenden. Vi pratar alltså om jord som man aldrig själv har brukat. Man fick den på 1600- eller 1700-talet som en beskattningsrätt. Ofta har man inte ens lagt några av kronorna själv, utan det är jordbrukaren själv som har gjort alla investeringar och alla de insatser som behövs.
Som jag sade är jag besviken. Jag kan förstå Moderaterna och till viss del Kristdemokraterna, men inte att mitt eget parti och alla oppositionspartierna och framför allt Centern i denna fråga alltid tar parti för adeln och storgodsägarna i stället för att se till den lille bonden, vilken situation man har och vad man har för förutsättningar när man lever som frälsebonde.
Detta är något gammalt historiskt som det egentligen är en skam att vi har kvar. Så länge som jag är i riksdagen kan du tycka vad du vill, att det är överflödigt och så vidare, men jag kommer att strida mot det här, för jag tycker att det är någonting som det är otroligt att vi har kvar.