Herr talman! Jag ska försöka fatta mig kort. Men jag måste få säga att jag tycker att ni är lite slarviga när ni beskriver dessa två lagstiftningar, förköpslagen och expropriationslagen. Det är just av det skälet som vi säger att en form av förköpslag borde finnas. Expropriationslagen är faktiskt en tvångslagstiftning, medan förköpslagen innebar att det var två parter som vid en försäljning kom överens om ett pris och att man gjorde upp om detta köp. Jag tycker därför att det är viktigt att ni inte blandar bort korten i er iver att få det att låta som att vi på något sätt vill slarva i väg kommuners pengar. Det är viktigt att se dessa skillnader.
När man i expropriationslagen talar om pengar handlar det om ett markvärde plus 25 procent. Det överklagas, och det tar lång tid. Det är mycket både administrativt arbete och överklaganden och så vidare. Enligt den gamla förköpslagen var det helt enkelt så att i vissa fall när en markägare ville sälja kunde kommunen gå in och säga att man ville köpa, och då hade kommunen rätt att vara så att säga först. Men detta skedde genom frivilliga avtal. Detta är viktigt att komma ihåg.