Herr talman, civilutskottets ledamöter och åhörare! Vi ska nu debattera civilutskottets betänkande
Naturresursfrågor och vattenrätt
. Jag kommer i mitt anförande att beröra två frågor i det nu aktuella betänkandet. Det är dels punkt 2 om åtgärder till förmån för fiske, dels punkt 6 om allmänna vattentjänster.
Jag yrkar redan inledningsvis bifall till reservation 2, som är en gemensam reservation för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, samt till reservation 5 från Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Fritidsfisket är som bekant en stor folksport. Det har mycket stor betydelse för en stor del av befolkningen, för deras rekreation, livskvalitet och välbefinnande. Fritidsfisket har också en allt större betydelse för utveckling av turistnäringen, inte minst på landsbygden och i landets glest bebyggda delar.
Ett stort hinder för utvecklingen är kraftverk som hindrar fiskens vandring på ett naturligt sätt mellan källflödena, havet och reproduktionsplatser. Det minskar tillgången till fisk och är därför också ett hinder för att kunna uppnå miljökvalitetsmålet om ett rikt växt- och djurliv. Flera svenska lax- och öringstammar har slagits ut eller kraftigt reducerats av vandringshinder i våra vattendrag.
Starka biologiska skäl talar för bättre vandringsvägar för fisk. Laxens naturliga vandring i outbyggda älvar upp till lekplatserna främjar fortbestånd av livskraftiga laxar. Så är inte fallet med utbyggda älvar där laxstationerna urskillningslöst fångar in alla laxar. Både de livskraftiga och de orkeslösa tas upp för att man ska kunna odla fram laxyngel i speciella bassänger.
Vi får inte utarma den vilda laxen till förmån för den odlade laxen. Därför måste de utbyggda älvarna förses med laxtrappor så att de livskraftiga laxarna kan ta sig upp till naturliga lekplatser. Detta kostar pengar, och det borde vara rimligt att bolagen som tjänar stora pengar på elkraften tar ett ansvar för byggandet av trappor eller andra vandringsvägar för lax och annan fisk.
Vi behöver inte vänta tills arbetet i Miljöprocessutredningen är klart. Det finns tillräckligt med forskning, statistik och kunskap för att omedelbart kunna gå till beslut. Det är uppenbart att den nuvarande lagstiftningen inte möjliggör den utbyggnad av vandringsvägar som är nödvändig.
När det gäller allmänna vattentjänster kan man konstatera att klimatförändringarna har lett till stora problem för många kommuners vatten- och avloppsnät. Stora mängder regn och omfattande översvämningar har under senare år orsakat stora skador i näten. Dessa kommer att öka enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen. Utredningen har pekat på stora områden, bland annat i Mälardalen, kring Vänern, Götaälvdalen samt efter hela syd- och ostkusten, där bebyggelse riskerar att drabbas av höga vattennivåer och därmed av problem med vattenförsörjningen.
Vi måste ta detta problem på stort allvar. Det kräver nationellt ansvarstagande, inte minst av ekonomiska skäl. Kommunernas tekniska försörjningssystem finansieras nästan helt av brukarnas avgifter. Det blir en orimlig börda för kommuninvånarna om de måste bekosta omfattande investeringar i nya VA-nät.
Nej, man kan inte lämna frågan till enskilda kommuner att ensamma försöka hitta lösningar. Detta är en nationell fråga som måste ingå i den gemensamma miljöpolitiken. Det är också angeläget att arbetet inleds snarast. Uppdraget om ekonomiska och andra styrmedel som kan förbättra vattenkvaliteten är bara en detalj i sammanhanget. Vi kan inte vänta på att det blir klart. Det krävs att Klimat- och sårbarhetsutredningens förslag om säker vattenförsörjning börjar förverkligas nu.