Herr talman! I civilutskottets betänkande 21 behandlas ett antal frågor som vi i Miljöpartiet anser är väldigt viktiga och som allesammans har koppling till klimatet.
Alla vet vi att klimatet förändras, men våra möjligheter att förutsäga hur förändringarna i framtiden kommer att se ut är ganska dåliga. Till viss del kan vi luta oss mot Klimat- och sårbarhetsutredningen som försökt beskriva vad vi har att se fram emot.
Många av de yrkanden som behandlas i betänkandet kan direkt härledas till de förslag till åtgärder som skisseras i just Klimat- och sårbarhetsutredningen, så beslutsunderlaget för det som Miljöpartiet föreslår här är lika väl genomarbetat som den kunskapsmassa som vi i dag har och som gör det möjligt att förbereda förslagen till beslut.
Kammarkollegiet bedriver ett omfattande arbete med att ompröva gamla och föråldrade vattendomar. Det är ett väldigt krävande arbete som tar lång tid och som är svårt och kostar mycket pengar.
Enligt de bedömningar som görs i Klimat- och sårbarhetsutredningen kommer nederbörden att öka i Sverige men inte jämnt fördelat. Fördelningen kommer att bli ojämnare över året än den är i dag. Det blir mer nederbörd under vinterhalvåret och mindre på sommaren.
I Klimat- och sårbarhetsutredningen bedömer man att nederbörden kommer att öka med ungefär 15 procent, vilket man snabbt räknar om i ökad elkraftsproduktion för att på det sättet finansiera alla omställningskostnader som man ser kommer med anledning av klimatförändringarna.
Med en ojämnare fördelning av nederbörden - dessutom mer nederbörd i form av regn och mindre i form av snö trots att mer nederbörd kommer under vinterhalvåret eftersom det blir varmare och kortare vinterperioder - uppstår en massa olika problem som vi försöker ta upp i våra förslag i betänkandet.
Snö kan ses som vatten som faktiskt kan ligga förvarad på marken. Det blir som en sorts alternativ till de vattendammar vi har. När snön successivt smälter på våren rinner vattnet ned i och fyller dammarna något snabbare än vi tömmer dem för att producera el. På så sätt får man en höjning av de volymerna. Snö är alltså ett komplement till våra vattenmagasin.
Med en mindre andel nederbörd i form av snö krävs det förmodligen större vattenmagasin för att vi ska kunna kontrollera den nederbörd som vi vill använda till elproduktion. Om nederbörden dessutom kommer ojämnare fördelat över året gör bara det att vi förmodligen måste ha större vattenmagasin för att kunna producera samma mängd elkraft under hela året eftersom en större del av nederbörden kommer på vintern och då i form av vatten i stället för i form av snö.
Vidare är osäkerheten större om hur mycket nederbörd som kan tänkas falla till exempel under en timme eller under ett dygn. Detta gör att vi har större krav på buffertkapacitet i våra vattensystem totalt sett - alltså sjöar, vattendrag, dammar och så vidare - eftersom osäkerheten ökar om hur mycket nederbörd som kan komma under en kort tid.
Eftersom ökade flöden i våra älvar dessutom innebär en ökad erosionkraft leder det med tiden förmodligen till att rasrisken ökar i strandnära områden, i närheten av sjöar och vattendrag. Det gör att vi har ytterligare argument för att det är viktigt att vi skapar system så att vi kan hantera den mer ojämnt fördelade och ibland kraftigt nedkommande nederbörden kring våra sjöar och vattendrag.
Miljöpartiet menar att regeringen tar alldeles för lätt på de här riskerna. Det är hög tid för regeringen att börja arbeta med att ta fram styrinstrument för att kunna hantera de risker och, inte minst, alla de konflikter som ett förändrat vattenflöde innebär.
Energiproduktion är bara en av de nyttigheter som vi får från våra vattendrag. Fritt rinnande vatten utgör också i sig en naturresurs - en resurs både för rekreation och för naturmiljön. Rekreationsvärdet är stort. Många arter inom både växt- och djurriket som har behov av rinnande vatten har svårt att anpassa sig till de regleringar av vattendragen som vi människor har gjort. I dammar och reglerade vattendrag blir det mycket större förändringar - dessutom snabbare - sett till både flöden och nivåer.
I oreglerade vatten varierar naturligtvis också både flöden och nivåer men inte på samma sätt som i reglerade vattendrag. Skillnaderna syns på många sätt, bland annat i hur strandzoner påverkas. Det blir andra möjligheter för växter och djur att klara sig när strandzonerna mycket snabbt förändras.
Det rinnande vattnets värde från rekreationssynpunkt är också stort, som vi redan hört här. Vi i Miljöpartiet menar att värdet av rinnande vatten inte kan övervärderas från rekreationssynpunkt. I samhällsplaneringen görs försök att värdera vilket värde olika resurser har.
Även om man inte har alltför långa planeringshorisonter utan kanske tänker 10-15 år framåt kommer, tror jag, värdet av orörd natur, av naturligt rinnande vatten och så vidare, i ett turistiskt perspektiv, i ett rekreationsperspektiv och i ett folkhälsoperspektiv att vara näst intill omöjligt att värdera. Det här är någonting som kommer att ha framtiden för sig. Efterfrågan på den typen av miljöer ökar hela tiden.
Naturligtvis finns det konflikter i det sammanhanget. Ett av de mest uppskattade värdena är just orördheten, tystnaden och ensamheten - sådant som i takt med exploateringen tappar i värde. Jag vet ju hur det ser ut i en del andra länder där sådant här har exploaterats. Där har man svårt att klara vad som kan sägas vara i stil med vår allemansrätt. Det finns alltså konflikter i att nyttja det stora värde som miljöer med fritt rinnande vatten har.
De flesta sjöar, dammar och vattendrag i vårt land är på något sätt mer eller mindre indragna i regleringar av vattennivåer som stör de naturliga ekosystemen. Därför är det oerhört viktigt att vi nu så gott vi kan försöker hävda och skydda de områden som fortfarande är orörda. Även i vattenreglerade vattendrag finns det mycket att göra. Man kan åtgärda dem för att underlätta till exempel för vandrande fisk - det har vi hittills inte gjort tillräckligt - just för att stärka fiskstammarna.
I oppositionspartiernas gemensamma reservation i betänkandet beskrivs bland annat frågan om lax och ål samt effekterna när det gäller beståndens livskraft och motstånd mot sjukdomar exempelvis - alltså hur bestånden påverkas när man inte hunnit med att ge dem möjlighet att vandra på ett naturligt sätt. Vi menar att regeringen redan i dag har ett tillräckligt underlag för att ställa ökade krav på fallrättsinnehavarna, vattenkraftsägarna. Vi menar att regeringarna här - även tidigare regeringar; det kan jag från Miljöpartiets sida säga - väntat alldeles för länge med att vidta åtgärder.
På Sportfiskarnas hemsida på nätet tar man upp inte mindre än 49 olika vattendrag i Sverige där ett exploateringsintresse finns tydligt utpekat och där intresset för en vattenkraftsutbyggnad riskerar att slå ut fisket eller åtminstone allvarligt skada den fiskeresurs som där finns. Det är inte bara fisket som förlorar på det. Vid en sådan exploatering försvinner också väldigt många andra upplevelsevärden. Även för den som i de här sammanhangen inte har fisket som sitt primära intresse försvinner många andra upplevelsevärden.
I huvudsak är det ganska små anläggningar som man vill bygga. Det handlar om
lite
elektricitet som man kan få ut. Trots att det handlar om väldigt små exploateringar är det lönsamt att i dag göra dem. Det beror på elcertifikaten. Miljöpartiet har länge drivit frågan om att elcertifikat just för nyetablering av småskalig vattenkraft inte borde förekomma.
I trepartireservationen tar vi väldigt tydligt ställning. Det är mycket bra att vi där klart och tydligt kräver "ett nationellt stopp för nyexploatering av rinnande vattendrag till vattenkraftverk". Det är kortsiktiga elproduktionsintressen som hotar de betydligt mer långvariga förutsättningarna för sysselsättning och sådant som turism och en orörd miljö och natur på längre sikt kan ge. Det är faktiskt också fråga om ett hot mot en försörjningskälla, för de här vattendragen är inte obetydliga som proteinkällor.
Man får inte fiska bara för nöjets skull. Det handlar också om att vi i framtiden kommer att få problem med att klara livsmedelsförsörjningen. Blir klimatförändringarna för stora kommer vi att bli tvungna att ta vara på de resurserna i ett rent försörjningsperspektiv.
Ett förändrat klimat leder även till ökade variationer i grundvattenförhållandena, och även egenskaperna i de olika jordskikten förändras. För att underlätta för kommunerna att planera ny bebyggelse och även långsiktigt hantera befintlig bebyggelse behöver man kunskaper om hur olika typer av jordar påverkas och hur skiktning förändras, hur materialegenskaperna och höjdstrukturerna ser ut. Allt detta har stor betydelse för var man i framtiden kan exploatera för till exempel boende utan alltför stora risker.
I en motion kräver Miljöpartiet att regeringen snarast ska ge ett uppdrag till Statens geologiska institut att i samarbete med Sveriges geologiska undersökningar, Lantmäteriet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - som är en ganska ny myndighetssammanslagning - utveckla en nationell kartdatabas för att stödja kommunerna i det här arbetet. Det är ett av flera krav av liknande karaktär som jag inte hinner ta upp men som finns med i våra motioner. Det är krav för att underlätta för kommunerna att förebygga misstag i planeringen runt om i landet eller åtminstone ge dem möjligheter att minska risken att de tar omedvetna risker. Det är vad det ofta handlar om därför att man inte har erforderlig kunskap.
Vi tycker att det är väldigt tråkigt att majoriteten inte ställer upp på det. Det här är processer som tar tid.
Vi människor har under några få generationer levt i någon sorts illusion, tycker jag, en illusion som fossilresurserna har skapat. På några få generationer har vi haft möjlighet att bygga en välfärd och leva ganska bra utan att egentligen ta hänsyn till vad som är grunden för vår välfärd och rikedom. Nu är det hög tid att börja titta på hur vi ska klara oss framöver, och då är ekosystemen oerhört viktiga att ta hand om och vårda på ett bra sätt.
Det handlar inte bara om vatten, som jag pratat om hittills, utan naturligtvis också om åker och jord, åkermark och skogsmark som måste vårdas i ett mycket längre tidsperspektiv. Vi har valt att jobba med monokulturer och fossilberoende konstgödning i stor utsträckning och därmed i kombination med kemikalier kunnat upprätthålla stora skördar och hög avkastning. Det har skett på bekostnad av den anpassningsförmåga som ett annat sätt att hantera ekosystemen har, nämligen en stor artrikedom, som har en större anpassningsförmåga och överlevnadsförmåga. Det gör att vi är oerhört sårbara, ett problem som också Klimat- och sårbarhetsutredningen tar upp.
Miljöpartiet menar att regeringen inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att långsiktigt hävda ett livskraftigt ekosystem.
Slutligen menar jag att vi borde ha en separat debatt här i kammaren, en riktigt rejäl, lång och insiktsfull debatt om den viktigaste infrastrukturkomponent som vi har i vårt moderna samhälle. Det var inte en bättre livsmedelsproduktion som gjorde att vi kunde leva längre. Det var inte bättre läkekonst eller läs- och skrivkunnande som gjorde att vi lyftes och att den moderna staden och det moderna stadslivet blev möjligt. Det var faktiskt avloppssystemen och de samfällda vattentäkterna, som gjorde att vi fick tillgång till rent vatten och blev av med det smutsiga vattnet. Det var faktiskt det som var den viktigaste komponenten. Det gäller även i fråga om att komma fram i utvecklingsländerna. Det var det som lyfte vårt samhälle och gjorde att vi kan ha bättre hälsa och få ett längre liv.
Stora delar av de avloppssystem som vi har i våra samhällen är över 100 år gamla. Kvaliteten varierar mycket och är på många håll väldigt dålig. Ibland rinner avloppsvattnet ut där det inte alls borde rinna ut, och i andra sammanhang rinner vatten in där det inte borde rinna in.
Med de klimatförändringar som vi har framför oss kommer villkoren att förändras ganska kraftigt. Det kommer att påverka våra avloppssystem. Dagvattensystem och avloppssystem tvingas ofta att samverka när det är kraftig nederbörd. Vi kommer att få mer kraftig nederbörd, och då kommer dagvattensystemen inte att klara det. De är byggda på ett sådant sätt att de tar hjälp av avloppssystemen för att klara transporterna. Då får vi en översvämning i reningsverken vid de tillfällena. Det behövs teknik för att klara att hålla dagvatten borta eftersom det blir andra kostnader i samhället när man inte får bort det.
När vattenhalten ökar i marken minskar bärigheten, och markkonstruktionen blir underminerad, och då blir rörbrott allt vanligare i samband med kraftig nederbörd.
Att säkerställa rent vatten och ett fungerande system för att ta hand om avloppsvatten och dagvatten för att förhindra att våra samhällen blir vattenskadade är, menar jag, en grundläggande förutsättning för att kunna upprätthålla vår välfärd och vårt moderna samhälle.
Även inom det här området menar vi i Miljöpartiet att regeringen inte tar det på allvar. Klimat- och sårbarhetsutredningen visar på de här problemen mycket tydligt och har förslag på åtgärder.
Vi förstår att det här att tänka långsiktigt inte är någon valvinnande grej att driva. Men vi menar att politiker har en skyldighet att inte bara tänka på att vinna nästa val och bli återvald och lova att sänka skatter. Vi menar att politiker är skyldiga att ta svåra och ofta mycket kostsamma beslut som är nödvändiga för att vi ska klara vår samhällskonstruktion på lång sikt. Här menar vi att regeringen har valt den enkla utvägen - att blunda för problemet i stället för att vara riktigt ansvarsfull.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5 i betänkandet, vilket naturligtvis inte innebär att jag inte står bakom de övriga motionerna och reservationerna från Miljöpartiet, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall till reservationerna 2 och 5.