Fru talman! Först vill jag å Kristdemokraternas vägnar yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Det kändes rent av omtänksamt när Johan Löfstrand i sitt huvudanförande här vid ett par tillfällen uttryckte den oro han känner inför att allianspartierna inte ska ta ett helhetsgrepp i vissa frågor. Man måste ändå fundera på varifrån denna oro kommer. "På sig själv känner man andra" är ett gammalt uttryckssätt. Det är möjligtvis så att när det gäller saker som Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte orkade genomföra på tolv år försöker de nu använda våra argument som vi hade mot dem för att få oss att snabbt fixa det här på sju månader - helst på tre. Då tror jag att de hade varit nöjda, för jag vill minnas att de även i den bostadspolitiska debatten tidigare efterfrågade varför vi inte hade gjort mer.
Då är det så, vill jag säga till oss alla och inte minst till Johan Löfstrand, fru talman, att det är precis det som den sittande regeringen gör. Jag är jättestolt över våra ministrar och statsråd. Jag tänker på bostadsminister Mats Odell och på Andreas Carlgren, som båda har visat på handlingskraft. Man jobbar på att tillsammans hitta en bostadspolitik som bygger en helhet. Men den kan inte bli klar på en kafferast. Det här måste få ta sin tid, och därför står vi här i dag och talar om att det här är inriktningen, att vi jobbar vidare på det här sättet och att vi här kommer att ta tag i alla de frågor och de missförhållanden som bostadsfrågorna har råkat ut för under den tidigare regeringsperioden.
Ett sådant område är studentbostäderna. De har varit för dyra för många studenter. Studentbostäder har också saknats; man har inte byggt så mycket som har behövts. Det har varit styrning i form av byggregler. Det har varit dittan och dattan som försvårat det hela så att våra unga och studenter inte haft bostäder.
När den dåvarande regeringen, med den ena ministern efter den andra, såg till att utbildningsplatserna byggdes ut vid universiteten tyckte vi att det var jättebra. Men man såg inte till att folk hade någonstans att bo så att utbyggnaden av antalet platser därmed kunde utnyttjas. På det sättet vill vi inte ha det, alltså att den ena handen inte vet vad den andra, det vill säga ministern, gör. Vi vill kunna samordna detta så att vi får en klar inriktning med en bostadspolitik som håller ihop.
Det ska bli jättespännande att i morgon höra en del om dessa frågor vid den hearing som då äger rum. Hearingen har anordnats av civilutskottet och gäller alltså bostadspolitiken. Där kommer nog en del sakfrågor att tas upp.
Nu är förhållandet vad gäller studentbostäder, bland annat, sådant att man lättat på en del byggregler. Det pågår ett arbete hela tiden för att vi ska komma till skott och få fler bostäder, med varierande standard, så att alla får möjlighet till bostad. Låt mig också nämna det som jag nämnt många gånger tidigare: Även studentbostäderna ska vara könsneutrala. Vi bryr oss inte om ifall kvarteren heter Karl-Axel eller Pia. Vi kommer att låta dem vara öppna för alla.
Vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, ni kan vara lugna. Vi kommer att se till att det blir en sammanhållen bostadspolitik. Det kommer att hända mycket. Mycket har redan påbörjats, och jag vill lova Johan Löfstrand att vi kommer att se till att det blir en sammanhållen politik, en helhet.