Fru talman! Förändringsbenägenheten brukar vara kopplad till ekonomiska incitament och ekonomisk verklighet. Åtminstone brukar representanter för alliansregeringen vara noga med att påpeka just detta och jag tror att det ligger mycket sanning i det.
Under de två senaste mandatperioderna, när Miljöpartiet hade en viss inverkan på den då sittande regeringen utan att vi hade möjlighet att delta i den, lyckades vi ändå få fram en hel del förslag om just ekonomiska styrmedel. Genom koldioxidskatten, skatt på kärnkraft och också genom subventioner till installation av småskalig solvärme till exempel har vi lyckats göra det mer intressant för till exempel de villaägare som Lennart Pettersson tar upp att byta system.
Vi upplever att mycket av det som är grön politik har fått stryka på foten. Och jag uttryckte här tidigare en väldig oro för att vi inte ser någon inriktning i regeringens energieffektiviseringspolitik och energipolitik över huvud taget. Hur ser Lennart Pettersson på ekonomiska styrmedel för att göra det mer intressant för både enskilda villaägare och, vilket kanske är än viktigare i dag, fastighetsägare av större bestånd, både bostäder och olika typer av lokaler, att ta steget att välja bort el som energikälla, som ju är en viktig del av problemet, men också att effektivisera sin energianvändning?