Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
Barn som far illa är de sköraste och mest utsatta i vårt samhälle. Att dessa barn ges trygghet, omsorg och möjligheter till ett bra liv är socialdemokratins själ och hjärta. Vartenda barn, oavsett bakgrund, har rätt till en trygg och säker uppväxt.
Det pågår en humanitär katastrof i världen, och miljontals människor är på flykt undan krig och elände. Sverige gör en historiskt stor insats för att hjälpa utsatta människor på flykt, många av dem ensamkommande barn. Vi ska vara stolta över de insatser som görs för att skydda och hjälpa utsatta barn och ungdomar till ett bättre liv.
Förra året kom över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar till Sverige. Var och en av dem har sina egna förutsättningar och sin egen unika historia med sig. Och det är naturligtvis viktigt att alla barn som kommer hit får en god uppväxt och bra möjlighet att förverkliga sina mål.
Samtidigt måste vi ta ansvar för att inte tappa bort andra barn som har behov här och nu.
Inom individ- och familjeomsorgen råder det i många kommuner en allvarlig situation, i synnerhet i den sociala barn- och ungdomsvården. Det är stora personalomsättningar, omfattande personalbrist och unga nyutexaminerade som får lite eller ingen introduktion alls och som får ta sig an svåra fall redan från dag ett. Det är dock viktigt att poängtera att socialtjänsten är en verksamhet som under många år varit hårt belastad och eftersatt. Det ökade trycket i socialtjänsten under lång tid har lett till att allt fler klienter tvingas konkurrera om socialtjänstens kompetens, behandlingsinsatser, tid och pengar. Det går ut över de barn som behöver samhällets stöd och hjälp allra mest.
Det går såklart också ut över alla de socialsekreterare som kämpar för att få arbetssituationen att gå ihop och som i många fall går på knäna.
Därför är jag glad att regeringen har tagit situationen på allvar redan från start och nu satsar på många av dessa verksamheter när man tillför medel och överväger regelförenklingar. Det viktiga är ju att de barn och ungdomar som kommer hit, som flytt för sina liv, får en bra start, en bra uppväxt och ett bra liv i Sverige.
Fru ålderspresident! Å ena sidan görs det fantastiska insatser varje dag i Sverige för ensamkommande flyktingbarn. Det handlar framför allt om den personal som arbetar på boenden och i socialtjänsten och som gör sitt allra yttersta för att de barn och ungdomar som placeras ska känna sig trygga och må så bra som det bara är möjligt i den situation de befinner sig i och med de erfarenheter de bär med sig från krig och flykt.
Det handlar om personal i skolan och i vården som gör sitt yttersta för att barnen ska få det bra och om alla de engagerade frivilligarbetare som tar av sin fritid för att göra ankomsten till Sverige lite bättre och för att skapa ett välkomnande och en bra introduktion till det svenska samhället. Och inte minst handlar det om alla de gode män och kontaktpersoner som ger barnen och ungdomarna en trygg punkt i vardagen.
Å andra sidan är jag fullt medveten om den ibland mycket tuffa situation som barnen, ungdomarna och personalen såväl i socialtjänsten som i skolan och på boendena har. Situationen är ansträngd.
Vid en kartläggning som Socialstyrelsen gjort har 43 av 50 tillfrågade kommuner uppgett att de verksamheter som rör ensamkommande är allvarligt eller kritiskt påverkade. Det gäller både själva utredningsarbetet och möjligheten att hitta placering till barnen.
Hälften säger att det finns för få platser både i HVB och i familjehem. 45 kommuner säger att övrig verksamhet påverkas av arbetet med ensamkommande.
Dessutom vittnar kommunerna om hur priserna per natt på boenden ökat drastiskt och hur de tvingas betala skyhöga belopp till privata bolag för de ensamkommande flyktingbarnens boende. Detta är naturligtvis oerhört problematiskt. Därför har regeringen nu gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att kartlägga och analysera HVB och konsulentstöd till familjehem och jourhem. Detta ska redovisas senast den 30 december i år. Uppdraget är avgränsat till HVB och konsulentstöd för barn och unga. Det har fokus på enskilt bedriven verksamhet, men på flera områden ska jämförelser göras med verksamheter som bedrivs i kommunal regi.
Det är otroligt viktigt att vi har koll på vad vi får för de skattemedel som satsas.
Fru ålderspresident! Barns bästa är en av våra främsta prioriteter. Därför krävs det ytterligare dialog med berörda myndigheter och kommuner om hur vi ska klara av att säkerställa barnperspektivet i alla delar av mottagandet av dessa barn och unga. För att vända situationen är det mycket som behöver göras.
Vi ser ett tydligt behov av en översyn av hela mottagningssystemet. Det skulle exempelvis kunna ske genom ett tilläggsdirektiv till den utredning som redan finns, om en översyn av mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. Men parallellt med att man hittar en långsiktig lösning måste vissa saker göras här och nu. Därför tror jag att regeringens insatser hittills har varit helt rätt.
Regeringen har genomfört en mängd olika förändringar som vi vet kommer att skapa en bättre situation för de ensamkommande barnen.
För första gången någonsin riktas pengar speciellt till den sociala barn- och ungdomsvården, som ska gå till personalförstärkning och satsningar på kompetens och kvalitet. Regeringen satsar 1 miljard kronor under mandatperioden för detta. Genom den flyktingöverenskommelse som slöts förra året får landets kommuner också 8 miljarder kronor extra för att klara av situationen på ett bra sätt.
Stödboendeformen för barn och unga, 16-20 år, infördes i socialtjänstlagen den 1 januari 2016. Det var en reform som berörda parter länge efterfrågat.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utforma en satsning för att stärka bemanningen i den sociala barn- och ungdomsvården. De har också fått i uppdrag av regeringen att samordna informationsinsatser om familjehem, jourhem, kontaktpersoner, kontaktfamiljer, gode män och särskilt förordnade vårdnadshavare, samt att fördela 24 miljoner till kommunerna för utveckling och kompetenssatsning inom den sociala barn- och ungdomsvården för socialsekreterare och chefer. Den 30 november förra året öppnades också Socialstyrelsens svarsfunktion med uppgift att besvara frågor och ge stöd till kommunernas socialtjänst med anledning av flyktingsituationen.
Regeringen underlättar också kommunernas mottagande av ensamkommande barn. Det handlar om förenklingar av regelverket och om att minska den administrativa bördan. Kommunerna får även mer resurser för att de nyanlända barn som behöver skolgång ska få det.
Den 28 januari i år gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att ta fram en ny modell för anvisning av asylsökande ensamkommande barn och unga. I den modellen ska barnen anvisas till alla de 290 kommunerna utifrån en fastställd andel av det totala antal som väntas söka asyl i Sverige. Det är på tiden att rika kommuner slutar att fly undan ansvar. Det vi kräver av EU måste vi också kunna lösa på hemmaplan - det är en fråga om trovärdighet.
Fru ålderspresident! Sammanfattningsvis: Det är en ansträngd situation, men regeringen tar den på allra största allvar. Det är glädjande att vi nu kan se flera goda exempel på hur kommunerna nu börjar använda de 8 miljarder som flyktingöverenskommelsen innebar. Man anställer exempelvis socialsekreterarassistenter, något som länge varit efterfrågat, och mycket mer.
I Socialstyrelsens rapport från förra veckan stod det också klart att nästan alla kommuner nu klarar sitt arbete, även om läget fortfarande är ansträngt.
Sverige behöver reformer. Vi behöver investeringar och nya samarbeten för att hålla ihop som land och gå stärkta ur den här situationen. Om hela Sverige arbetar tillsammans är det få saker som vi inte klarar av. Då kan krisen vändas till en framgång, och det är en möjlighet som vi inte får missa.
(Applåder)