Fru ålderspresident! Jag har svårt att förstå Emma Henrikssons resonemang. Det är precis som att regeringen inte skulle ha gjort något. Det är ett tjockt betänkande med mängder av åtgärder som regeringen har vidtagit. Vecka för vecka har det kommit nya åtgärder.
Jag vet att det är jättesvårt i många kommuner. Det spelar ingen roll hur mycket pengar som tillförs. Det finns ändå ingen att anställa med den kompetens som behövs för att handlägga dessa ärenden på socialtjänsten.
Det är inte så enkelt att man med en snabb lagstiftning kan ändra på den situationen. Mänskliga resurser är begränsade. Det tar tid att hitta personal. Jag vet att många pensionärer på uppmaning av tidigare kollegor gått tillbaka och börjat jobba deltid. Det är fantastiskt att man den vägen kunnat lösa en del handläggningsproblem.
Det jobbas jättemycket på detta på alla nivåer, och när jag läser betänkandet tycker jag att det är ganska fascinerande hur många beslut regeringen har lyckats ta på kort tid.
Jag delar uppfattningen att det inte är bra att det är så många som inte är utredda. Det är inte bra att det finns människor som sitter fast i systemet. Men vi hamnade i den situationen när det var en sådan otroligt snabb ökning i höstas. Jag har svårt att tro att det skulle gå att komma till rätta med detta snabbare. Det börjar att fungera lite sakta här och var i landet, och det får vi vara glada för.
Jag vet att många som är långt över pensionsåldern ställer upp och jobbar med detta. Det handlar ju om att få tag på personer som kan vara med och jobba med detta, och det är inte så himla enkelt. Det är inte bara en fråga om att regeringen tillskjuter pengar, utan det måste finnas människor som har kompetens att sköta detta. En del är att vi försöker att snabba på valideringen så att även nyanlända kan hjälpa till med sin kompetens.
(Applåder)