Herr talman! Nu ska vi debattera betänkandet om utvärdering av penningpolitiken. Penningpolitiken och räntesättningen görs av vår fristående riksbank. I betänkandet redovisas en utvärdering av penningpolitiken och en uppföljning som två professorer, Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin, gjorde över perioden 1995-2005.
Den bedömning som görs i betänkandet är att Riksbanken fört en väl avvägd penningpolitik där inflationen successivt har stigit under perioden, vilket ganska väl har fångats upp av Riksbankens prognoser och korresponderande fastställande av räntan.
Utskottet konstaterar dock att den snabba stegringen av inflationen i slutet av 2007 inte fångats upp i årets prognoser, vilket naturligtvis borde ha föranlett åtgärder från Riksbanken. Utskottet pekar också på att inflationshöjningen till stor del berott på kraftigt stigande priser på energi och livsmedel, vilka torde ha varit svåra att förutse under 2005 och 2006.
Riksbanken har i likhet med så gott som alla prognosmakare under perioden gjort felbedömningar av tillväxt- och sysselsättningsutvecklingen, bland annat på grund av att man har underskattat den starka ökningen av produktiviteten. För Riksbankens del bör det innebära att nästa års underlagsrapport bör kompletteras med en analys av bedömningarna inför prognoserna.
Den gjorda utvärderingen av penningpolitiken mellan 1995 och 2005 har inneburit att såväl riksdagen som Riksbanken har genomfört en rad åtgärder som bidrar till att öka öppenheten och den offentliga diskussionen om penningpolitiken.
Riksbanken har enligt utskottet befäst sin position som en av de bästa centralbankerna i världen, men utskottet konstaterar samtidigt att det finns ett behov av regelbundet återkommande externa utvärderingar. Utskottet har därför i betänkandet föreslagit att externa experter vart fjärde år ska ges i uppdrag att utvärdera den svenska penningpolitiken.
Till betänkandet har fogats en reservation. Härmed överlämnar jag ärendet för debatt!