Fru talman! Tack för svaret, Anders Sundström.
För en vecka sedan låg det på bordet ett meddelande
om att Anders Sundström inte skulle ha tid att besvara
interpellationen eftersom han skulle på LRF:s års-
stämma. Men jag förstår att när debatten om kärnkraf-
ten har kommit emellan kan han lika gärna stanna här.
Jag har reagerat därför att jag tycker att man har
försökt forcera fram ett besked om Polenkabeln. Vi
vet att Boverket har sagt att man borde pröva frågan
enligt 4 kap. i naturresurslagen. Vi vet att Fiskeriver-
ket har sagt att det inte är relevant med de undersök-
ningar man jämför med, t.ex. tånglaken i Uppland i
fråga om Fennoskandia, vandringsfisk som lax. Det är
alltså många remissinstanser som har varit väldigt
skeptiska till Polenkabeln. Jag har varit på möten med
allmänheten. Vi tog upp bipolär kabel, som opinionen
hela tiden krävt att få. Men det skulle man absolut
inte kunna tänka sig. Man fick ut mindre el om det
blev störningar plus att det kostade 500 miljoner mer.
Då var man inte intresserad.
Och det gjorde naturligtvis att detta gick i stå.
Detaljplanen över Strömriktarstationen godkändes
inte. Jag har ju varit med människorna på lokal nivå,
med fiskare och med ortsbefolkningen, och man kör
över dessa totalt. Elektrodstationen var från början
tänkt att placeras i Vångsjö som är ett naturskyddat
område. Allt detta visar att man struntar i människor-
na och vad de tycker.
Senast i går fick vi besked om att en enig mil-
jönämnd i Karlshamn har sagt nej till en eventuell
Polenkabel med hänvisning till försiktighetsprincipen.
Miljönämndens yttrande kommer att ligga till grund
för Karlshamns kommuns remissyttrande till Närings-
departementet om den nya tekniska lösningen. Som
Anders Sundström vet har man nu tagit tillbaka den
gamla ansökan om vattendom och det skall komma en
ny ansökan till Växjö som skall baseras på den nya
tekniken. Men den nya tekniken med återledare är ju
inte heller prövad. Det vore väl lämpligt att man följ-
de ellagen och elförordningen och lät myndigheten
pröva. Myndigheten måste väl ändå vara den som har
kompetens att avgöra om det är lämpligt med en kabel
med återledare.
Med tanke på den tidigare debatten i dag måste
man också fundera över vem som skall skicka i väg el
och vem som skall ta emot el. Är det meningen att
Sverige skall sälja el till kontinenten samtidigt som vi
skall avveckla kärnkraften? Priserna kommer då för-
modligen att stiga. Kan vi konkurrera med brunkols-
baserad el som produceras i Polen? Om vi skall sälja
kärnkraftsel eller vattenkraftsel på kontinenten, hur
skall vi då kunna avveckla? Detta passar väldigt bra
för dem som gillar kärnkraft. Professor Björn G
Karlsson säger att det är jättebra med kablar, för då
kan vi ha kvar våra tolv reaktorer och börja använda
elen som råvara och sälja den. Men jag trodde att vi
hade tänkt att bygga upp ett biobränslebaserat och
förnybart system i Sverige och inte göra oss beroende
av brunkolsbaserad elimport. Vill man vara riktigt
vulgär, som moderaterna brukar vara, kan man säga
att vi får också importera rysk kärnkraftsel. Det sce-
nariot vill jag inte gärna se framför mig.
Jag har fått ett TT-meddelande om att man nu har
gått in på den stora gigantiska elmarknaden. Carl-Erik
Nyquist i Vattenfall skall bli någon typ av chef eller
ordförande för detta. Vi skall arbeta ihop med Ryss-
land och dess största bolag som har 80 % av markna-
den. Ryssland ser Sverige som en potential att sälja
elen till.
Så jag frågar mig: Hur skall vi kunna bygga upp
det förnybara systemet? Vad kommer det att få för
miljökonsekvenser?