Fru talman! Eva Goës har frågat mig när jag avser
att ge tillfälle för nationens folkvalda representanter i
riksdagen att öppet diskutera Polenkabelns lämplighet
och att öppet diskutera kabelns betydelse som ett led i
landets energiomställning.
Jag vill inledningsvis påminna Eva Goës om att
riksdagen relativt nyligen behandlat frågan om bety-
delsen av överföringsförbindelser i omställningen av
energisystemet. Riksdagen beslutade våren 1997 om
riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Riktlinjerna in-
nebär bl.a. att energipolitiken skall bidra till ett bred-
dat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöre-
gionen. I detta sammanhang sägs bl.a. att en förbätt-
rad infrastruktur på energiområdet i Östersjöområdet
avsevärt skulle öka försörjningstryggheten i Sverige
och övriga Europa. Det sägs också att Sverige aktivt
skall verka för en integrering av de nationella energi-
systemen i Norden och Östersjöregionen. Enligt min
uppfattning är Polenkabeln en viktig del i den förbätt-
rade infrastruktur och den integration som de energi-
politiska riktlinjerna åsyftar.
När det gäller frågan om en diskussion om Polen-
kabelns lämplighet vill jag framhålla för Eva Goës att
riksdagen genom ellagstiftningen fastställt formerna
för prövning av ansökningar om nätkoncessionen.
Enligt såväl den gamla ellagen (lag (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska an-
läggningar) som den nuvarande ellagen (1997:857) är
det regeringen som prövar ansökningar som gäller
utlandsförbindelser, bl.a. vad avser lämplighet från
allmän synpunkt. Ellagstiftningen ger alltså formellt
sett inget utrymme för riksdagen i prövningen. Det
hindrar inte att risdagen tar upp frågan i andra sam-
manhang, vilket bl.a. är skälet till att jag är här i dag.
Jag vill också för Eva Goës framhålla att det inte är
jag som avgör vad som skall diskuteras i riksdagen.
Som Eva Goës nämner har riksdagen vid flera till-
fällen, senast i sitt beslut om 1998 års statsbudget
(prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2,
rskr. 1997/98:133) inom ramen för sin finansmakt
angivit de ekonomiska ramarna för Affärsverket
svenska kraftnäts (Svenska kraftnät) medverkan i
projektet med Polenkabeln.
Därmed har jag besvarat Eva Goës frågor. Inter-
pellationen tycks i övrigt bygga på flera missuppfatt-
ningar. Av utrymmesskäl kan jag bara kommentera de
mest iögonenfallande av dessa.
Eva Goës berör ett möte som jag haft med företrä-
dare för Karlshamns kommun. Enligt min uppfattning
är det en viktig uppgift för ett statsråd att informera
sig om stämningarna i olika frågor. Det var också
syftet med det aktuella mötet. Det har inte varit fråga
om påtryckningar. Det är inte heller fråga om på-
tryckningar när jag i Blekinge och på andra håll re-
dovisar motiven för regeringens beslut om Polenka-
beln.
Enligt min uppfattning är det av nationellt intresse
att bygga ut överföringssystemet för el för att möjlig-
göra en effektivare, säkrare och miljövänligare elför-
sörjning för Sverige som helhet och för övriga Öster-
sjöregionen. Detta är i enlighet med de energipolitiska
riktlinjerna. Därför kan Polenkabeln betraktas som ett
nationellt intresse från energisynpunkt, även om det
planerade elutbytet är relativt litet.
Att Polenkabeln betraktas som ett nationellt in-
tresse innebär i sig inte att projektet skall prövas en-
ligt 4 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. (NRL). Regeringen får i ett visst
fall besluta att en anläggning eller en åtgärd inte får
utföras utan tillstånd enligt 4 kap. NRL, om den kan
antas få betydande omfattning eller bli av ingripande
beskaffenhet. Betydande miljöstörningar eller andra
ingrepp i naturen är faktorer som beaktas vid denna
bedömning.
Regeringen har ansett att Polenkabeln inte kan
antas få en så betydande omfattning eller bli en så
ingripande beskaffenhet att tillåtlighetsprövning enligt
4 kap. 2 § NRL bör ske. Denna uppfattning delas av
flera remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket och Kon-
cessionsnämnden för miljöskydd. En nätkoncession
enligt ellagen skall förenas med de villkor som be-
hövs för att skydda de allmänna intressena och den
enskildes rätt samt med de villkor för anläggningens
utförande och utnyttjande som behövs av säker-
hetsskäl eller som annars behövs från allmän syn-
punkt, vilket naturligtvis även innefattar villkor för
skydd mot störningar på berörd natur- och kulturmil-
jö. I detta sammanhang tillämpas bl.a. 2 och 3 kap.
NRL. Jag hänvisar i övrigt till vad som framförts i
denna fråga i samband med konstitutionsutskottets
granskning av ärendet om Polenkabeln.
Jag är naturligtvis medveten om den lokala opini-
onen mot Polenkabeln. Nu har Svenska kraftnät och
de andra intressenterna, efter att ha lyssnat på bl.a.
denna opinion, funnit en teknisk lösning som med en
förhållandevis liten kostnadsökning kan innebära att
eventuell miljöpåverkan kan reduceras. Jag hoppas att
detta kan leda till en sakligare och mera konstruktiv
diskussion om kabelprojektet.