Fru talman! Tack för möjligheten att, likt i går kväll, få tillbringa en kvällsstund här i kammaren tillsammans med utskottskamrater!
Fru talman! Jag känner stor ödmjukhet inför de frågor som berörs i betänkandet, som bär den lite kryptiska titeln
Icke-joniserande strålning
. Det kan kanske ses som lite symtomatiskt att titeln är åt det mer vetenskapliga hållet och att många av dem som är starkt engagerade i denna fråga känner en ganska stor misstro mot det vetenskapliga perspektiv som de flesta av oss politiker men också myndigheterna har på frågan om strålning från mobilmaster och mobiltelefoner, som det ju ofta handlar om. Min ödmjukhet grundar sig i respekt för dem som känner sig särskilt drabbade men också i det faktum att mobiltelefoni är en relativt ny företeelse. Konsekvenserna av olika teknikgenombrott och så kallade utvecklingssteg har om man tittar i historien inte alltid varit de som man från början trott. Långt ifrån alla förhoppningar eller farhågor har infriats - som tur är, kanske man ska säga.
Jag känner som sagt respekt för alla dem som på ett eller annat sätt drabbats av obehag eller direkta sjukdomssymtom med anledning av den strålning som alla vet finns i hemmen, på arbetet och på många ställen utomhus. Samtidigt tycker jag, fru talman, att vårt utskott faktiskt behandlat frågorna på ett brett och ansvarsfullt sätt, inte minst genom den hearing som flera har hänvisat till och där företrädare för olika forskningsområden, såväl som myndigheter, branschorganisationer och drabbade människor deltog.
Jag uppfattar också att det finns en ödmjukhet och öppenhet från både forskarsamhället och myndigheterna. Det handlar inte om några tvärsäkra ställningstaganden, och behovet av ytterligare forskning betonas ständigt. Utifrån ett försiktighetsperspektiv arbetar ansvariga myndigheter för fullt med att ta fram informationsmaterial som innehåller förslag om hur man med enkla metoder kan minska sin exponering för mobiltelefoner. Jag förutsätter faktiskt också att branschen, om inte annat så av ren självbevarelsedrift, kommer att medverka i informationsarbetet, inte minst när det gäller att tydligt redovisa olika telefonmodellers strålningsvärden.
Fru talman! Som valda företrädare har vi att utifrån olika politiska utgångspunkter, precis som Lars Lindblad var inne på, väga samman den kunskap, och för all del också en hel del åsikter, och de erfarenheter som finns inom olika områden. Jag tycker som sagt att detta gjorts på ett ansvarsfullt sätt av utskottet och delar i allt väsentligt de slutsatser som dras i betänkandet när det gäller riskbedömningar samt behov av ytterligare forskning och informationsinsatser. Även om det känns lite ovant - det ska erkännas - vill jag därför yrka bifall till utskottets förslag.
I ett särskilt yttrande pekar jag tillsammans med mina vänner från Folkpartiet på några områden som särskilt bör beaktas i det fortsatta arbetet. Det gäller forskningen, inte minst på olika biologiska effekter av strålning, liksom överväganden om vilka faktorer, som Marie Wahlgren var inne på, som ska vägas in när gränsvärden ska formuleras framöver. Vidare menar vi att försiktighetsprincipen måste innebära att höga krav ska ställas på informationen i allmänhet och barns mobiltelefonanvändande i synnerhet. Det är också viktigt att bransch- och konsumentintressen kan komma överens om ett frivilligt märkningssystem i stil med TCO:s kvalitets- och säkerhetsmärkning.
Fru talman! Det är mycket viktigt att det fortsatta arbetet när det gäller elektromagnetiska fält kan ske på ett sätt så att ett förtroende kan byggas upp mellan dem som på olika sätt känner sig drabbade, konsumenter, branscher, myndigheter och politiker. Jag tycker att utskottets betänkande och det arbete som bedrivits i samband med detta bådar gott för framtiden.