Fru talman! Nu behandlar vi ett betänkande som på många sätt både berör och upprör många människor i landet. Det vi behandlar är alltså icke-joniserande strålning - den vi inte kan se men som många i landet kan förnimma och känna.
Det är en förekomst och en påverkan som helt förändrar vissa människors livssituation. För en del skapar det livssituationer som man inte vill önska någon medmänniska. Denna strålning går att mäta. Jag tänker då på de högfrekventa fält som alstras vid användning av mobiltelefoner, men även på strålningsförhållanden runt basstationer och antenner som nu växer upp med hög hastighet i städer och på landet. I många kommuner har man ingen aning om var dessa är placerade, vilket även försvårar en framtida uppföljning i forskningen av en eventuell påverkan.
Människan exponeras dagligen för olika typer av strålning från till exempel mobiltelefoner, mobilmaster, basstationer, bildskärmar och diverse elektrisk utrustning. Fler och fler ställer sig därför frågan vilken påverkan den ökande förekomsten av elektromagnetisk strålning har på hälsan, både på kort och på lång sikt. Den officiella uppfattningen är att man inte vet om det finns någon som blir sjuk av det man kallar "normala" elektromagnetiska fält eller icke-joniserande strålning. Vad jag vet är det många människor som i hög grad är påverkade av denna strålningssituation i samhället.
Jag är uppväxt på landet, på en bondgård. Jag fick höra ett råd till min pappa från de gamla på gårdarna runt oss om att aldrig ha djuren någon längre tid tjudrade eller betande under de kraftledningar som gick över våra marker. Skälet till deras råd var att deras erfarenhet visade att kvigor och kor ofta fick missfall om de ofta befann sig i närheten av högspänningsledningarna. Det är inte alltid man ska kasta bort goda råd från äldre, erfarna, verklighetsanknutna människor. Detta försöker jag ta till mig.
Jag och Vänsterpartiet anser att man ska ta människors sjukdomsbilder, oro och förnimmelser på fullaste allvar när det gäller icke-joniserande strålning. Man kan inte bortse från hälsorisker i samband med exponering av icke-joniserande strålning, anser Vänsterpartiet. Vissa studier i Sverige och utomlands visar att påverkan sker i varierande grad, vilket borde stödja försiktighetsprincipen - speciellt för barn och unga, som är särskilt utsatta genom sitt starka och ökande användande av mobiltelefoner.
Tyvärr saknas det resurser hos forskarna för att fördjupa sig och vidareutveckla forskningen på detta område, vilket klart framgick på vår hearing. Därför finns det fortfarande oklarheter och osäkerheter som leder till att beslut inte fattas om relevanta gränsvärden och andra försiktighetsåtgärder. Vi har i betänkandet reservation nr 4 om märkning av mobiltelefoner med en varningstext samt reservation nr 9 om att Vänsterpartiet anser att det genast bör genomföras en heltäckande nationell studie och sammanställning av den forskning som hittills utförts inom området elektromagnetisk strålning och ohälsa. Man bör återkomma till riksdagen med konkreta förslag till eventuella åtgärder.
I Storbritannien har hälsodepartementet uppmanat konsumenterna till försiktighet eftersom man anser att det inte kan uteslutas att den elektromagnetiska strålningen från telefonerna är skadlig för hälsan. Varningstexten är särskilt riktad till barn. Vänsterpartiet anser att även Sverige bör införa varningstext på mobiltelefoner.
När det gäller fasadantenner har det enligt uppgifter konstaterats att gränsvärdena för strålningsstyrkan från sådana har överskridits. Hur vanligt det är vet vi inte, men SSI har godtagit operatörernas försäkringar om att gränsvärdena inte överskrids. Men eftersom forskningen varken bekräftar eller förkastar möjligheterna att strålning av denna art har effekt på hälsan anser vi att försiktighetsprincipen ska råda.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att forskningen om elöverkänslighet måste breddas och fördjupas. Det krävs en allsidig forskning där tekniker, medicinsk kompetens av alla slag och inte minst människor som upplever dessa problem samarbetar. Forskningen bör inriktas på att dokumentera och utvärdera åtgärder för rehabilitering och symtomlindring. Det behövs alltså en fortsatt forskning för att vetenskapligt fastställa elöverkänslighet.
Erfarenheter från andra områden har tyvärr visat att det är först när det är för sent som samhället reagerar och förstår konsekvenserna av exponering för ett nytt ämne eller en ny substans. Vem kommer inte ihåg tobaksbolagens försäkringar och beställda, eller så kallade köpta, forskningsresultat om att rökning var ofarligt? Låt oss inte hamna i en sådan situation. Låt oss ha en bred, fri forskning på området.
Fru talman! Vi anser att utifrån en samlad bild av människors erfarenheter och vittnesmål och den forskning som hittills bedrivits måste dessa frågor om icke-joniserande strålning och elöverkänslighet tas på reellt allvar.
Fru talman! Jag yrkar bifall enbart till reservation 4 men står givetvis bakom även vår övriga reservation.