Herr talman! Tack för möjligheten att prata ännu mer! Det gladde mig. Jag hoppades faktiskt på att få tillfälle till repliker.
Jag menar att vi har myndigheter som i det här fallet inte sköter sitt uppdrag på ett bra sätt. Så allvarlig är min kritik. Jag tycker inte att Statens strålskyddsinstitut tar sitt skyddsuppdrag på allvar. Så ser det ut.
Dessutom har den myndigheten under det gångna året, sedan den allmänna motionstiden, vacklat och sagt att det inte finns några problem. Seden gick deras chef ut och sade att det kanske finns problem, varvid de blev dragna i örat av minister Messing för att åter göra avbön. De har som något slags halvansvar lanserat försiktighetsstrategin därför att man inte kan negligera alla de 500 rapporter som faktiskt tar upp risker och problem. Man vet att de finns helt enkelt. Socialstyrelsen har i många år negligerat de patientgrupper som de facto är sjuka. Där släpar de efter på ett väldigt skamligt sätt.
Mycket har hänt, och utvecklingen går snabbt. Det här är den möjlighet och det forum där vi har att diskutera icke-joniserande strålning i ett vitt perspektiv. Jag tycker inte att vare sig myndigheter eller riksdagen tar sitt uppdrag på allvar att skydda befolkningen och se till att människors hälsa och möjligheter att bo, verka och arbeta är tagna till vara på ett sätt som rimmar med grundläggande mänskliga rättigheter.