Herr talman! Ledamöter! Jag vill först hänvisa till Miljöpartiets särskilda yttrande i ärendet som handlar om det som står i den här tidningsartikeln, som jag har med mig. Det handlar om jämställdhet eller snarare brist på jämställdhet. Just den här artikeln i Dagens Nyheter i dag handlar om skillnader när det gäller män och kvinnor och deras löner i fråga om höga statliga chefsbefattningar.
Brist på jämställdhet mellan könen kan vi i dag fortfarande se överallt i samhället. Vi kan se diskriminering av kvinnor när det gäller till exempel tillsättning av chefer, löner och anställningsformer.
Löneskillnaderna har visserligen minskat något sedan år 2000, men fortfarande har män högre löner än kvinnor, även när man rensar bort olika variabler som att män till exempel har andra yrken och att män innehar just chefsbefattningar, som normalt ger högre lön. Att det fortfarande är skillnader när det gäller lön är självklart helt oacceptabelt i ett modernt samhälle som vårt.
En kvinnlig chef i ett medelstort företag sade till mig i går: Det händer faktiskt rätt ofta att även vi kvinnor värderar män högre än kvinnor trots likvärdig kompetens.
Det är en fråga om normer i samhället och om attityder. De är svåra att ändra på, men det är viktigt att man jobbar med dem.
Demoskop har gjort en attitydundersökning på uppdrag av investmentbolaget Investor. Den handlar om chefer. I stort sett ansåg nio av tio kvinnor att deras kompetens inte togs till vara på arbetsplatsen. Sju av tio kvinnor ansåg dessutom att de inte märkt några förbättringar de senaste åren, trots den många gånger livliga debatt som förekommit i medierna, på storbolagens stämmor och i politiska församlingar.
Samtidigt kan man se, i samma undersökning, att männen å sin sida tycker att det är svårt att få tid till sina barn och att ta tillräckligt ansvar för hemmet om man samtidigt ska säga ja till chefsbefattningar. Över 80 procent tyckte så. Ungefär 80 procent av männen tyckte också att det var svårt för deras partner att göra karriär samtidigt som de själva gjorde det.
Både män och kvinnor ansåg att förändrade arbetstider hade störst betydelse för att åstadkomma en förändring. En åtgärd där män och kvinnor skilde sig åt gällde möjligheten till delat ledarskap. 54 procent av kvinnorna förespråkade det och 32 procent av männen.
Det handlar nog också på många företag och organisationer om att se på vilket sätt man arbetar på för att kunna locka fler kvinnor till chefsposter.
Demoskopundersökningen visade också att både män och kvinnor både skulle vilja kunna satsa på karriär och skulle vilja tillbringa mer tid med sina barn. Att också männen anser det menar man i undersökningen är en klar attitydförändring. Det bör noteras och ses som en vilja från männens sida till mer jämställdhet.
Den här attitydförändringen bland männen borde också ses som en utmaning för de politiska partierna, en utmaning som vi som politiker borde fundera på. Det handlar om på vilket sätt vi kan skapa förutsättningar för att möta detta och underlätta i arbetslivet, så att dagens kvinnor och män som vill kunna kombinera karriär med mer tid för barnen ska kunna göra det.
Varannan man anser att mäns vilja att göra karriär har minskat de senaste åren. Det förklaras med chefsjobb som har blivit mer krävande samtidigt som fler män vill ha balans i livet, enligt de slutsatser som gjordes i undersökningen.
Vi kan konstatera att lönegapet mellan kvinnor och män fortfarande är stort, åtminstone 8 procent. Mot den bakgrunden anser vi i Miljöpartiet att vi under den innevarande mandatperioden borde kunna ta steg för att avskaffa den könsrelaterade lönediskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden.
Men om vi föresätter oss att åstadkomma detta krävs det också att arbetsmarknadens parter tar sitt fulla ansvar.
I Miljöpartiet de gröna är vi uppenbarligen, till skillnad från regeringen, beredda att verka för att statskassan ska bidra med sin del för att skapa jämställda löner.
I vårpropositionen deklarerade regeringen målet om att jämställda löner ska ha genomförts i den statliga sektorn till 2010. Vi kan konstatera att det ännu så länge inte finns medel aviserade till detta mål. Vi i Miljöpartiet har föreslagit att vi ska göra detta genom att avsätta 170 miljoner kronor 2008, 340 miljoner 2009 och 500 miljoner 2010 till en särskild pott för jämställda löner i statens verksamheter.
Herr talman! Någon gång måste vi börja, och vi tycker att det nu är hög tid att sätta i gång.