Herr talman! Jag vill återgå till vad jag sade i mitt inledningsanförande: Vi har ju faktiskt varit med om en stor ekonomisk kris tidigare. Den gången var den borgerliga regeringen väldigt senfärdig, och inte förrän räntan i princip var 500 procent var man villig att fråga oppositionen om hjälp.
Vi vill inte vara med om detta en gång till och tycker därför att oppositionen borde få insyn, särskilt när vi nu ser att det är så oroligt på finansmarknaden. Riksbankens stabilitetsrapport kommer två gånger om året, men vi ser att det händer saker varje dag och varje vecka.
I går var det ABG Sundal som varnade för att SEB och Swedbank nu får skriva av mer, och det är mycket relaterat till att de har affärer i Baltikum.
För SEB var det ytterligare 900 miljoner i nedskrivningar. Det är där som Ingrid Bonde också hänvisade till att vi har två stora utsatta banker. Det ligger nära att vi kan få problem med det.
I dagens Dagens Industri framgår det att det är fråga om ytterligare nedskrivningar på 5,7 miljarder dollar för Morgan Stanley. Det här visar att detta inte alls är över. Vi ser fortfarande inte riktigt hur verkligheten ser ut. Vi menar därför att det finns stora skäl att oppositionen får information. Hela utskottet och oppositionens ledning kan få olika information via till exempel finansministern. Det är klart att det finns viss information som måste hållas sekret, och där måste det vara en mindre grupp.
Men det borde ges mer information på två nivåer. I det här ligger att det finns ett stort behov för Finansinspektionen av ytterligare resurser.