Herr talman! Jag vill säga två saker. För det första: Det finns självklart ingen exakt vetenskaplig sanning när det gäller nationalekonomi. Det kan vi vara överens om. För det andra: Jag har personligen inte alltid tyckt om alla slutsatser som Konjunkturinstitutet genom historien har levererat, men jag kräver av Konjunkturinstitutet att de efter bästa förmåga och med hög kompetens ska söka efter bästa möjliga vetenskapliga metoder för att göra prognoser och bedöma ekonomins utveckling. Det kravet ska vi ställa på dem. Det ska de söka efter. Man ska inte sluta söka efter sanningen bara för att man inte kan finna den perfekta sanningen i alla lägen.
Jag har ett stort förtroende för att Konjunkturinstitutets ledning och personal utifrån vetenskapliga metoder försöker fånga vad som går att fånga i form av prognoser och förståelse för hur ekonomin fungerar. Jag tycker att de lyckas ganska bra med detta. Perfekt blir det aldrig. Men jag skulle aldrig gå så långt som Ulla Andersson gör och säga att jag ogillar hela deras arbete bara för att jag inte gillar slutsatserna.
Det är det som är skillnaden. Ulla Andersson tycker att vetenskap är lika med att tycka som hon, inte vad som är vetenskapligt beprövad erfarenhet. Det är, som jag sade i mitt anförande, som att slänga bort termometern för att man inte gillar den temperatur den visar.