Fru talman! Jag vill tacka Göran Persson för
svaret på interpellationen. Jag konstaterar att det
ökade intresse som finns för Världsbanken och
Världsbanksgruppen naturligtvis hör ihop med 50-
årsjubileet. När vi talar om Världsbanken är det
viktigt att komma ihåg att vi talar om fem olika
institutioner. Jag tänker här huvudsakligen uppehål-
la mig kring själva Världsbanken, IMF och IDA.
Vi vet att Världsbanken är världens största bi-
ståndsgivare med över 6 000 anställda och verk-
samhet i 140 länder. 177 länder är medlemmar i
banken. Administrationen är mycket omfattande.
Den kostar över 1,4 miljarder dollar om året. Nyli-
gen har man byggt ett administrationshus, vilket var
oerhört kostsamt.
Kritiken - som jag har tagit upp och som Göran
Persson delvis har besvarat - har i mycket stor ut-
sträckning handlat om bristen på insyn i verksamhe-
ten. Den har handlat om beslutsprocessen, som är
mycket låst. Den har handlat om bristande miljö-
hänsyn. Den har handlat om strukturanpassningen
och dess svåra sociala följder och över huvud taget
om bristen på social utveckling.
Jag är på det klara med att bankens policy har
ändrats i flera avseenden och att en del av kritiken
härrör från 80-talet. Bl.a. kommer den här ändrade
policyn till uttryck i Världsbankens egen skrift,
jubileumsskriften Learning from the Past - Embra-
cing the Future. Där finns tydliga signaler om - jag
håller verkligen med om det - att man har tagit till
sig exempelvis nödvändigheten av att pröva att
olika projekt ingår i en hållbar utveckling och tar
adekvat miljöhänsyn.
Ett problem, Göran Persson, är att praktiken inte
har hunnit i fatt denna policy. Det finns åtskilliga
exempel - faktiskt även på senare år - på hur ban-
ken inte har använt sin styrka för att t.ex. befästa
demokrati. Det finns exempel från Algeriet, där
man hade kunnat trycka på i demokratisk riktning
men inte alls gjorde det. Det är inte alls särskilt
länge sedan. Miljöfrågor, framför allt dammbyggen,
har gett upphov till en oerhörd kritik i Nepal, Co-
lombia, Chile osv.
Det har inte bara kommit kritik, utan det har
även angetts hur man skulle kunna rätta till proble-
men. I UNDP:s årsrapport 1992 talades om inrät-
tandet av ett särskilt ekonomiskt säkerhetsråd. I
Childers och Urquharts rapport talades det om att
Världsbanken borde inordnas inom FN-systemet.
Det finns även ett flertal andra mycket intressanta
förslag.
Även här i Sverige finns en sammanslutning,
Världsbanksforum, som består av 40 nordiska or-
ganisationer som har mycket kvalificerade, väl
underbyggda synpunkter. Jag undrar i vilken ut-
sträckning man från svensk sida faktiskt har beaktat
den här kritiken. I vilken mån har Sverige verkligen
använt sina möjligheter till inflytande? Sverige har
unika möjligheter, eftersom vi har ett flertal mycket
kvalificerade personer i Världsbankens ledning.
Fru talman! Hela den här debatten kan man up-
pehålla sig kring kritiken mot Världsbanken och hur
den agerar. Jag skulle dock framför allt vilja kon-
centrera mig på hur den svenska regeringen och
Sverige har agerat. Jag vill börja med att kommen-
tera svaret på de frågor jag har ställt.
Jag börjar bakifrån med ansvarsfördelningen
mellan UD och Finansdepartementet. Det kan tyck-
as vara en formsak, Göran Persson, men det är det
inte. Eftersom finansministern och Finansdeparte-
mentet är huvudansvariga även om man samarbetar
med UD, är det klart att man ser på det hela ur lån-
givarens synpunkt - den som skall bevaka att ens
pengar används väl. Man ser det inte från mottaga-
rens utvecklingsperspektiv. Det naturliga borde då
vara att man har hand om detta på UD:s internatio-
nella avdelning som sysslar med utvecklingsfrågor.
Jag frågar återigen varför Göran Persson inte vill
ändra på detta. Utvecklingsfrågor i u-länderna är ju
inte Göran Perssons specialitet.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om
parlamentets roll. Det gäller inte bara hur regering-
en agerar. Det finns olika förslag, bl.a. om parla-
mentarisk nämnd. Det föreslås att man kan göra en
redogörelse varje år - ungefär som när det gäller
krigsmaterilexporten - så att vi ledamöter skulle
kunna ta del och på ett mer aktivt sätt faktiskt lämna
synpunkter. Detta förslag tas upp i ett flertal motio-
ner. Jag hoppas att riksdagen fattar ett beslut om
detta. Men varför kan inte regeringen gå före här
och aktivt kräva att vi från riksdagens sida agerar?
Fru talman! Jag håller med om att öppenheten
har ökat. Men så är inte fallet när det gäller IMF. I
finansutskottet har ett ärende om att offentliggöra
rapporter från IMF varit uppe. Beklagligt nog har
man från socialdemokraternas sida motsatt sig detta.
Jag förstår inte alls varför, Göran Persson. Jag vill
gärna veta mer.
När det gäller skuldbördorna är det sant att Sve-
rige har gått in för skuldlättnader men inte skuldav-
skrivningar. Detta tema kommer återigen upp på
Köpenhamn på FN-konferensen. Man behöver inte
ha helt villkorslösa avskrivningar, men det gäller att
inte skapa nya lån till u-länderna utan att avskriva
de som finns. Även på det området, Göran Persson,
är det bankinnehavarens perspektiv som gäller när
man i Parisklubben förhandlar med Exportkredit-
nämnden och inte perspektivet hos dem som i Sve-
rige är ansvariga för biståndsfrågor.
Det finns mycket mer att säga, men jag nöjer
mig med detta nu.