Fru talman! Tack för informationen, miljöminis-
tern. Ministern slutar med att konstatera att det har
riktats mycket stark kritik från olika instanser mot
detta lokala investeringsprogram. Ministern nämnde
Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Det
finns en särskild forskarrapport i vilken man menar
att det inte är på miljösaklig grund som beslut har
fattats utan att det är på någon sorts partipolitisk
grund som beslut har fattats när det gäller fördelning-
en av dessa medel.
Ministern redovisade också mycket tydligt att
man ju tvingas göra kraftfulla förändringar och korri-
geringar. Men min fråga är egentligen: Varför har
ministern inte tagit steget fullt ut, för att inte få den
här typen av debatt, och lagt beslutsfattandet i en
myndighet där man har en fullödig miljökompetens?
Det är min första fråga.
Det har satsats 4,9 miljarder på dessa projekt.
Många är säkert väldigt bra, vällovliga och framåt-
syftande. Men vad skulle alternativet ha varit? Jo, att
man inte hade rustat ned den ordinarie miljöverksam-
heten, vilket ju har skett under ett antal år. Och vad
skulle 4,9 miljarder ha betytt där, i det vardagsgrå,
eller rättare sagt vardagsgröna, arbete som bedrivs
kontinuerligt för att säkra den här hållbara utveck-
lingen i Sverige? Jag kanske tror att det hade varit
mera betydelsefullt och långsiktigt om pengarna hade
behållits för det ordinarie miljöarbetet. Man hade fått
behålla väldigt mycket kompetens och utveckla detta.
Min fråga är: Ser ministern just detta problem, att 4,9
miljarder i det övriga miljöarbetet kanske hade gett en
ännu bättre effekt än just dessa projektmedel?