Fru talman! Mälardalens kulturlandskap har en rik
biologisk mångfald på grund av den långvariga tradi-
tionen av slåtter och beteshävd samt förekomsten av
ädellövskog i kombination med det gynnsamma kli-
matet. Nu hotas dess djur och växter genom att det
öppna landskapet växer igen när slåtter och bete upp-
hör. I Kungsörs kommun ska man nu genomföra en
restaurerande grovröjning av vegetationen i områden
som är mer eller mindre igenvuxna samt stängsling
för att möjliggöra bete. I samband med projektet ska
nya skötselmetoder utformas för att ge största möjliga
naturvårdsnytta i de olika vegetationstyperna. Och i
samband med utvärderingen av insatserna planeras ett
samarbete med Centrum för biologisk mångfald vid
SLU i Ulltuna.
Erfarenheten visar att insatserna för att bevara
kulturlandskapet har stora effekter för den biologiska
mångfalden. Vid tidigare inventeringar av vedlevande
insekter kring de gamla ekarna och lindarna har man
bl.a. funnit 68 rödlistade skalbaggsarter.
Insatserna för att återskapa strandängar i de aktu-
ella projekten kommer att gynna fågelarter som stor-
spov, tofsvipa, gulärla, skedand, årta och svarthake-
dopping. Hävden av strandängarna ökar deras värde
som rastlokaler för flyttfåglar och som häckningslo-
kaler.
I strandzonen kan floran antas öka från fem till
sex arter per kvadratmeter till tio till tolv arter per
kvadratmeter när strandängen hävdas. På friskängen
ovanför översvämningszonen ökar i regel antalet
växtarter från tio till tolv till över trettio per kvadrat-
meter efter hävd. Enstaka arter ökar också från ensta-
ka exemplar till tusental. Den hävdgynnade floran har
också betydelse för djurs näringssök, och ett flertal
mollusker och groddjur gynnas. En hävdad äng fun-
gerar dessutom som närsaltsfälla genom att närings-
ämnen kontinuerligt tas upp i vegetationen, som se-
dan förs bort i slåtter.
Detta är, fru talman, ett av ungefär 2 300 projekt
som vi har kunnat stödja inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen, och detta är ett av de pro-
jekt som vi stöder i årets beslut.
Företaget REN Kemprodukter i Lidköping ska
bygga en modellanläggning för tillverkning av tvätt-
och diskmedelskuddar. Kuddarna är baserade på
naturliga och förnybara råvaror och anpassade till den
lokala kvaliteten på vattnet samt den typ av renings-
verk som finns i respektive kommun. Genom att
produkten tillverkas som tvätt- och diskmedel inbäd-
dad i en kudde med tvättaktiv, lättlöslig polymerfilm
runtom, där även filmen är baserad på förnybara
råvaror, undviker man resursslöseri, överdosering,
hudkontakt med kemikalierna, onödigt slöseri med
förpackningar och minskad transportvolym. Det är ett
annat av de här projekten.
Lövskogsdominerade skogsbestånd, gamla grova
lövträd och död lövved är några av de mest omtalade
bristvarorna i vårt nutida landskap. I ett naturtillstånd
där bl.a. eld, vind och vatten hade fria tyglar skapades
dessa kvaliteter i en ständigt återkommande dynamik.
Många arter är i dag missgynnade och hotade av att
dessa i grunden naturliga processer har upphört. Un-
der de senaste decennierna har det moderna skogs-
bruket ytterligare minskat tillgången till lämpliga
biotoper och substrat. Vår kanske främsta värdemäta-
re för biologisk mångfald i skogslandskapet, den
vitryggiga hackspetten, är i dag akut hotad. Vitryg-
gens tillbakagång är en stark signal om en pågående
utarmning av biotoper och substrat viktiga för många
andra vanliga och ovanliga arter.
Kommunalförbundet i Dalsland ska genomföra en
lövskogssatsning som stärker den biologiska mång-
falden och förskönar landskapet på ett sätt som kan
engagera människor och samtidigt långsiktigt bidra
till sysselsättning. En plan finns framtagen av
Skogsvårdsstyrelsen. Den benämns lövskogsplanen.
För delar av denna plan söker Kommunalförbundet
bidrag. Den totala kostnaden i det här projektet be-
räknas till 37 miljoner kronor, och vi beviljar bidrag
med 8,2 miljoner. Kostnader som beviljas bidrag är
merkostnader för röjning, gallring, föryngringsav-
verkning och återväxtarbete. Dessutom ingår kostna-
der för information och uppföljning. Det är ytterligare
ett av de konkreta projekt som vi nu kan stödja.
Regionen Falun-Borlänge investerar i en anlägg-
ning för att producera biogas på deponin Fågelmyra.
Den här anläggningen är ett samarbetsprojekt mellan
Falun och Borlänge och tar emot källsorterat, kom-
posterbart hushållsavfall från båda kommunerna.
Anläggningen ägs av Borlänge Energi.
Projektet innebär investeringar i en anläggning för
slutlig rening av biogasen till fordonsbränslekvalitet,
anpassningar i Borlänges avloppsreningsverk för att
det ska kunna fungera som reservanläggning vid
driftstopp, tre mobila anläggningar för distribution av
biogasen, två till Falun och en till Borlänge, samt två
tankställen, en i vardera av de två städerna. Kommu-
nerna kommer också att köpa in biogasdrivna fordon,
sammanlagt 50 stycken, och söker bidrag för de mer-
kostnader det innebär jämfört med konventionella
fordon.
Ett mål för åtgärden är att öka användningen av
biobränslen samt minska användningen av fossila
bränslen i Falun och Borlänge. Mängden fossila
bränslen som kan ersättas med biogas motsvarar 1
200 megawattimmar per år. Detta leder självfallet till
minskade utsläpp av koldioxid.
Fru talman! Detta är fyra av de många projekt
som vi har kunnat stödja. Vill man i stället försöka
summera dem på ett mer övergripande sätt kommer
de bidrag som vi lämnar i år för perioden 2000-2002
att belöpa sig till ungefär 1,2 miljarder kronor. Dessa
pengar kommer att leda till direkta, miljörelaterade
investeringar på ungefär 4,3 miljarder kronor.
Sammantaget under de tre beslutsomgångar som
har ägt rum vid det här laget innebär det att 125
kommuner har beviljats bidrag, varav flera kommu-
ner två gånger. Det har blivit totalt 4,9 miljarder kro-
nor i bidrag. Det motsvarar en total investeringsvo-
lym på 21,5 miljarder kronor, och det motsvarar un-
gefär en investering för varje invånare i Sverige med
2 400 kr i en bättre, mer hållbar samhällsutveckling.
Det ger också ca 15 600 årsarbeten under perioden
1998-2002.
Vad är då syftena med de här satsningarna? Till
att börja med är det självfallet att åstadkomma miljö-
förbättringar. Det är att stimulera processer på lokal
nivå, där inte minst anknytningen till det på väldigt
många håll mycket livaktiga Agenda 21-arbetet är
viktigt. Det är att främja samverkan mellan kommu-
ner och andra aktörer. Det är att ge miljöfrågor högre
prioritet i kommunerna, att öka människors miljö-
medvetenhet och att ge möjlighet till genomförande
av Agenda 21:s handlingsplaner.
Låt mig se lite på miljöeffekterna, eftersom de än-
då naturligtvis måste stå i centrum för en sådan här
redovisning. De program som vi hittills beslutat om
kommer att ge en energibesparing på 2,1 miljarder
kilowattimmar per år. De kommer att innebära en
energiomställning som motsvarar 2,3 miljarder kilo-
wattimmar per år i omställning från fossila bränslen
till förnybara, vilket motsvarar den totala energian-
vändningen i ungefär 92 000 villor. Det kommer att
innebära 500 000 ton mindre avfall per år på deponi,
vilket motsvarar ungefär 10 % av den mängd avfall
som deponeras i Sverige. Det kommer att minska
koldioxidutsläppen med 1 570 000 ton per år eller
2,8 % av de totala utsläppen. Det motsvarar en halve-
ring av utsläppen från den tunga lastbilstrafiken i
Sverige.
Självfallet kommer de lokala effekterna att vara
större i de kommuner som nu med stor entusiasm och
med stort engagemang satsar på att göra sina kom-
muner mer koldioxidfria. I Mariestad minskar utsläp-
pen med 22 % och i Växjö med 8 %, för att ta två
exempel.
Utsläpp till vatten minskar med 2 460 ton kväve
per år och 180 ton fosfor per år.
Det är några av de direkta miljöeffekterna. Men
det är inte bara de direkt miljöeffekterna som är vik-
tiga. Av väldigt stor betydelse är självfallet också den
kunskap och den erfarenhet som vi kan samla genom
de här programmen och som kan analyseras, spridas
och användas vid andra typer av investeringar och
förmodligen kunna användas under lång tid framöver.
Fru talman! Det här programmet har vi debatterat
tidigare här i kammaren. Det är ett nytt program. Vi
har haft det under tre år. När det infördes var det
naturligtvis behäftat med vissa barnsjukdomar. Det
har varit föremål för omfattande analyser från Riks-
dagens revisorer och från Riksrevisionsverket. Vi har
från departementets sida varit mycket angelägna om
att ta fasta på den sakliga och konstruktiva kritik som
har funnits vid sidan av den som kanske inte har varit
så saklig och konstruktiv. Det innebär att detta pro-
gram har förändrats hela tiden sedan det sattes i sjön.
Vi har skärpt kraven på kommunernas redovis-
ningar av miljöeffekter, lönsamhet, konkurrenspåver-
kan, m.m. Vi har startat dialoger med alla kommuner.
Det har utvecklats samarbete med länsstyrelser och
sektorsmyndigheter. Vi har inrättat myndigheten
Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet för att
ge stöd till kommunerna. Vi har lämnat löpande in-
formation till kommunerna och andra via webbplat-
sen Hållbara Sverige. Vi har byggt upp en omfattande
databas för information om och uppföljning av pro-
grammen. Och vi kommer nu också, vilket var före-
mål för debatten när vi senast diskuterade detta pro-
gram här i kammaren, att lämna skriftliga redovis-
ningar om motiven för avslag till de kommuner som
inte får bidrag.
Fru talman! Jag är glad över att på mitt lilla sätt
kunna lämna ett bidrag till detta program, som är en
viktig del för den omställning till ekologisk hållbarhet
som jag tror att vi alla här i kammaren ställer oss
bakom. Den omställningen kräver engagemang och
många eldsjälar runtom i Sverige, och det engage-
manget och de eldsjälarna finns. Jag har träffat väl-
digt många av dem och stött på väldigt mycket av det
engagemanget under mina resor. Men det kräver
också pengar för investeringar som kanske ligger lite
grann vid sidan av vad man under ekonomins knappa
villkor skulle satsa på i kommunerna utan att detta
program fanns.
Jag tycker att den redovisning som jag har lämnat
över de omfattande investeringar som nu kommer till
stånd och de väldigt positiva miljöeffekter som de
leder till - och det är en omfattande aktivitet runtom i
kommunerna, bland kommunalpolitiker, bland kom-
munaltjänstemän och också bland alla de människor i
kommunerna som aktivt verkar för en bättre miljö -
är väldigt positiv.