Fru talman! Vi har enligt förordningen inte rätt att
ta något slags regionala hänsyn av det slaget att vi
kan sprida pengarna jämnt över landet, utan vi ska se
på kvaliteten i de lokala investeringsprogrammen,
kvaliteten i den bakomliggande miljöanalysen, be-
dömningen av hur sannolikt det är att man kan ge-
nomföra dessa investeringar och få de här effekterna.
Det gör att bidragen, vilket också de forskare som
Dan Ericsson ofta hänvisar till konstaterar, i regel
kommer till kommuner med ett avancerat miljöarbete.
Jag vet inte vad det är som gör att så mycket
pengar har hamnat på Västkusten, men min hypotes
är att det är det långvariga arbetet med problem knut-
na till försurning och övergödning av Västerhavet
som gör att man där har tvingats att börja arbetet
tidigare med den här typen av problem och att det är
det som ger utslag när vi fördelar pengarna.
Sedan tror jag att Norrbottenssiffran är en gammal
siffra som inte inkluderar årets bidrag, men låt oss
titta på det.
Vi genomför självfallet en kontinuerlig uppfölj-
ning. Jag nämnde i min information ett antal av de
åtgärder som vi vidtar när det gäller uppföljning. Vi
har väl inte fysiskt krävt tillbaka pengar än, men det
finns ett antal kommuner som har velat förändra sina
program, t.ex. att behålla bidraget men minska miljö-
effekten. De har konsekvent, kan jag säga, fått mindre
bidrag därför att miljöeffekten har minskat.