Herr talman! Det var intressant att höra på Nyamko Sabuni och för den delen också de andra alliansföreträdarna. De talar om hur de värnar skattemedlen samtidigt som de bara kan kasta i väg dem på vad som helst.
Jag vet inte om Nyamko Sabuni försvarar vårdnadsbidraget eller vad hon gör. Hon säger: Det är inte så många som använder det. De som använder det är framför allt kvinnor. Vi har inte sett så många män som använder det. Om det nu är så att det inte var så bra, ta bort det då! Varför ska vi lägga skattemedel på någonting helt värdelöst?
Sedan talar hon fint och gör en historiebeskrivning. Man skulle nästan kunna tro att det var de borgerliga som infört barnomsorg över huvud taget i Sverige. Hon talar om hur allt detta kom till. Då var det bara vård och omsorg, och nu har det utvecklats till någonting annat.
Samtidigt har man barnomsorgspengen. Det är en tillbakagång till det som en gång var från början. Vi har förstått efteråt att förskolan kan vara mycket mer. Vi ska ställa höga krav. Då inför man någonting där man struntar fullständigt i kraven.
Vilka är det som då kommer i kläm? Det är så klart barnen. Det är de som går miste om en vettig pedagogisk verksamhet. Det är de som går miste om att kunna få en bra utveckling och ett riktigt avstamp i det livslånga lärandet som vi talar om.
Det är inte att dränera pengar att ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är det däremot när man gör den här typen av dåliga reformer. Att ha barnomsorg på obekväm arbetstid är att se till att vi har en barnomsorg som motsvarar den arbetsmarknad som vi har i dag.
Det handlar om hur man använder resurser. För de 15 000 platser som vi har finansierat har vi använt RUT-avdraget. RUT-avdraget kommer i princip bara höginkomsttagare till del. Det är ett sätt att prioritera.