Herr talman! Vi har förstått att regeringen är både irriterad och oroad över förslaget i utbildningsutskottet. Nyamko Sabuni skickade sin statssekreterare till utbildningsutskottet. Hon ägnade merparten åt sin tid åt att läxa upp utskottsledamöterna, och hon tyckte att vi var klåfingriga som ville diskutera och föra fram våra synpunkter. Jag tycker, och det framfördes också i utskottet, att det är anmärkningsvärt att en statssekreterare kommer och läxar upp riksdagsledamöter som sitter i ett utskott och som har en annan uppfattning.
Nu är denna regering en minoritetsregering, och då skapas andra majoriteter. Om regeringen är bekymrad över detta har man alltid möjlighet att söka samförstånd och diskussion med oppositionen och försöka hitta en bra lösning. Men vi fick aldrig till stånd några mer seriösa diskussioner annat än att statssekreteraren kom och läxade upp utskottet.
Detta är en angelägen fråga. Även om vårdnadsbidraget är en kompromiss - och jag förstår att Nyamko Sabuni tycker att det är få som utnyttjar det - är det ett bekymmer i de områden där vi har många människor som kommer från andra länder och som också utnyttjar vårdnadsbidraget. Det leder till att barn i utsatta områden inte i tid kommer in i förskolan på ett bra sätt och får en god språkutveckling.
Jag har mött många människor i verksamheter - i förskolan, i den kommunala verksamheten men också distriktssjuksköterskor och andra som är djupt oroade över detta. När jag frågar dem vad de tycker att vi ska göra och vad det viktigaste vi kan göra är svarar de: Ta bort vårdnadsbidraget! Det gynnar inte de här barnen.