Herr talman! Jag vill säga till Håkan Bergman att jag inte är emot stimulansbidrag. Jag är inte emot att hitta en lösning på det problem som eventuellt finns. Vad jag försöker säga är att traditionen ändå är att man tar reda på hur problembilden ser ut. Hur stort är problemet? På vilket sätt löser vi det bäst?
Stimulansbidrag kan användas. Min erfarenhet av stimulansbidrag till kommunerna är oftast den att bidragen först är öronmärkta och går till det de ska gå till. Några år senare lägger man antingen in pengarna inom potten för det stora statsbidrag som går till kommunerna - och då är det plötsligt stopp på att använda det till det man ville - eller också drar man tillbaka stimulansbidraget. Stimulansbidrag är ju bara tillfälligt; det är vad själva begreppet antyder.
Det är det här jag oroar mig för. Det kanske är stimulansbidrag som vi landar i när vi en dag har problembilden. Men det är inte säkert att det är det bästa sättet att lösa problemet på - om det nu finns ett problem. Och hur stort är problemet? Här gör oppositionen omvänt. Jag kan bara beklaga att det största oppositionspartiet är det som har varit ledande när det gäller att vidta denna typ av åtgärder innan de ens vet hur problembilden ser ut.
Jag vet att det framför allt är kvinnor med invandrarbakgrund som använder sig av vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget skulle kunna vara skadligt om det blir för många som använder det. Det är en kompromiss. Vi är fyra partier i en regering. Tidigare regering hade ett parti i minoritet med två andra att samarbeta med. Också där fick man kompromissa. Oavsett vilken regering som kommer att sitta kommer det att vara kompromisser.
Men låt oss hålla oss till frågan om stimulansbidraget och att lösa problemet med barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är oansvarigt av oppositionen att säga detta utan att tala om hur mycket, till vad och hur.