Herr talman! Vi behandlar nu ett utgiftsområde som berör något så viktigt som ekonomisk trygghet för människor som av en eller annan anledning inte kan delta i samhället fullt ut, till exempel genom arbete.
Ingen människa önskar sig att bli sjuk eller att drabbas av en olycka och bli funktionsnedsatt, kanske för resten av livet. För dessa människor måste det finnas en ekonomisk grundtrygghet så att deras dagliga liv - för en del resten av deras liv - ändå kan kännas meningsfullt. De ska inte utsättas för kontinuerlig press och stress på grund av oro för sin ekonomiska situation - ekonomisk stress som verkligen inte främjar ett tillfrisknande i de fall det är möjligt.
Under åren med allianspolitik har dessa människor sett sina ekonomiska ersättningar urholkas rejält. Även i år lägger allianspartierna fram ett budgetförslag som ännu en gång urholkar dessa och leder till minskad och inte ökad välfärd. Det leder också till följdverkningar som till exempel ökad barnfattigdom.
Sverigedemokraterna gav i valet löfte om stärkt ekonomi för sjuka, funktionsnedsatta, pensionärer och barnfamiljer. Men nu har ni röstat mot en budget som skulle ge just det, helt oavsett vad Linus Bylund precis sa här i talarstolen. Vilka vallöften Sverigedemokraterna än kommer dragande med inför ett eventuellt extraval kan inte väljarna lita på att de hålls. Det har vi nu facit på.
Dessutom lägger man i utskottet reservationer mot den budget som man precis har röstat för. Det är rena rama cirkusen. I cirkusars maneger brukar det ofta förekomma pajaskonster av de mest oväntade slag, men detta tar faktiskt priset.
Med det budgetförslag som regeringen lagt fram skulle vi påbörja en återställning till ekonomiskt rimliga villkor för dem som är drabbade av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Det är i grunden en fråga om politiska prioriteringar. För Miljöpartiets del är det vår ambition att i möjligaste mån prioritera en höjning av socialförsäkringssystemets ersättningar. Vi kommer också att arbeta för att fler ska omfattas av socialförsäkringssystemet.
Herr talman! Sjukskrivningarna och det så kallade ohälsotalet har ökat. Vi är nu tillbaka på 2010 års nivåer när det gäller sjukfrånvaron. Inte minst har sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa ökat och då främst bland kvinnor.
Nu krävs det en samlad insats med kunskapsinhämtning - som delvis pågår - och en dialog med arbetsmarknadens parter samt de egna myndigheterna för att hejda utvecklingen och för att förebygga ohälsa. Regeringen har redan påbörjat en sådan process.
Vi vill inte ha den så kallade bortre gränsen i sjukförsäkringen. Verkligheten är inte sådan att människor blir friska ett visst datum. Denna onaturliga gräns har också lett till en försämrad ekonomisk situation för många.
Det är enligt min mening viktigt att sjuka och funktionsnedsatta som behöver hjälp med rehabilitering eller återgång till arbete befinner sig i rätt system och hos rätt myndighet eller annan aktör som kan hjälpa dem med det. Den bortre gränsen främjar inte detta.
Nybeviljandet av aktivitetsersättning för unga fortsätter att öka. Ökningen har varit störst hos dem som beviljats aktivitetsersättning på grund av så kallad förlängd skolgång. Det är ungdomar som på grund av sjukdom eller funktionshinder inte lyckats få godkända slutbetyg i grund- eller gymnasieskola. En av anledningarna är att stödinsatserna från skolans sida har varit undermåliga. Det beror bland annat på att det under åren med Alliansen vid makten har skett en kraftig minskning av stödinsatser och stödpersonal på landets skolor. Många gånger hade det bara behövts en liten insats för att dessa ungdomar skulle klara sina slutbetyg.
Herr talman! Jag vill återigen betona, vilket Miljöpartiet har gjort under lång tid, det förebyggande och proaktiva arbetet mot ohälsa, vilket kommer att vara en nyckelfaktor för att uppnå en låg och stabil sjukskrivningsnivå. Det finns flera viktiga aktörer i detta arbete: arbetsmarknadens parter, sjukvården, företagshälsovården, Arbetsförmedlingen och inte minst Försäkringskassan.
När det gäller de statliga aktörerna är det enligt min mening viktigt att de handläggare som ska hjälpa människor i deras aktuella livssituation själva har en rimlig arbetsbörda. Detta kan åstadkommas med regelförändringar som leder till enklare och smidigare handläggning samt en väl avvägd resurstilldelning så att handläggarna har det antal ärenden som är avsett för att de ska klara sin uppgift. Det är rimligt att staten som arbetsgivare föregår med gott exempel när det gäller att förebygga ohälsa.
Slutligen noterar jag att det i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som snart kommer med ett slutbetänkande finns ett antal reformförslag som berör det vi nu diskuterar. Jag upplever att det i utredningen i allt väsentligt finns en samsyn över blockgränserna. De förslag som kommer att lämnas från utredningen kommer, om de genomförs, ytterligare att bidra till en effektivare och humanare socialförsäkring.
Herr talman! Med vad jag nu har anfört vill jag yrka bifall till S, MP:s och V:s gemensamma reservation 3 i utskottet gällande utgiftsområde 10.