Herr talman! Innan jag kom in i riksdagen var jag kurator och jobbade inom rehabenheterna på Enköpings lasarett. Jag har jobbat som kurator i hela mitt liv, och jag har sett en hel del av hur människor har det i samhället. Därom råder inga tvivel.
Sjukersättningen är till för den som inte kan jobba mer i sitt liv eller under en överskådlig tid framåt. Det är meningen. Man ska inte ha arbetsförmåga.
Om man har arbetsförmåga ska man få all den hjälp, herr talman, som över huvud taget går att få så att man kan fortsätta att arbeta. Vi har fakta från så många undersökningar att det bästa för en person ändå är att finnas kvar i ett sammanhang, att känna att man betyder något, det vill säga att man kan vara på arbetet. Det betyder inte att man ska fortsätta med det arbete som är tungt och som man inte kan utföra, utan det betyder att man ska få hjälp och stöd att komma tillbaka till arbetsmarknaden men kanske i ett annat arbete som är lättare, kanske inte på heltid utan på deltid.
Vi som politiker är skyldiga varenda människa i detta samhälle att hjälpa dem så mycket vi kan. Det är den sjukförsäkring vi har formulerat nu, och det är den som vi naturligtvis ska förbättra. Våra myndigheter kan bli ännu bättre på att hjälpa till och stödja. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och inte minst sjukvården måste få tydligare ansvar att ge rehabilitering och stöd för att återgå i arbete. Det är det viktigaste, herr talman.
(Applåder)