Fru talman! Jag är övertygad om att vi har gemen-
samma utgångspunkter, och jag är övertygad om att
det i denna riksdag finns en oerhört stor enighet om
vikten av ett Turkiet som reformeras och ett Turkiet
som kan leva i harmoni med resten av Europa med
respekt för mänskliga och demokratiska rättigheter.
Det som bekymrar mig är att det som hittills har
kommit ut av den process som nu har pågått under ett
antal år - man kan säga att den sköt fart ordentligt i
och med tullunionsavtalet 1995 - inte har lett till
några väsentliga förbättringar. Tvärtom ser vi på vissa
områden försämringar. Vi ser svårare förhållanden
för människor och svårare förhållanden för minorite-
ter. Vi ser att yttrandefriheten kläms åt ytterligare. Vi
ser hur Yusuf Akbulut, den assyriske prästen, ställdes
inför rätta strax före jul, och rättegången kommer att
fortsätta den 21 februari. Han ställdes inför rätta en-
bart därför att han sade att folkmordet 1915 omfattade
både armenier och assyrier/syrianer. Så lågt i tak är
det för yttrandefriheten i Turkiet i dag.
Turkiets strategi tycks grunda sig på att vi inte
riktigt menar allvar från svensk sida eller från EU:s
sida med kraven på respekt för mänskliga rättigheter.
Turkiet har fått tullunionsavtalet. Man har i dag en
omfattande rörelsefrihet för kapital och tjänster. Och
turkiska företag har kunnat etablera sig i en rad län-
der. Och det finns en risk att vi bara går vidare och
ser det positiva utan att ställa krav på reella föränd-
ringar. Fortfarande sitter Leyla Zana fängslad i Anka-
ra. Fortfarande pågår förtrycket dagligen i Turkiet.
Detta berör också svenska medborgare. De politiska
fångar som har hungerstrejkat och vilkas uppror se-
dan brutalt har slagits ned har flera anhöriga i Sveri-
ge, människor som i dag är oroliga över vad som nu
sker i det tysta men som uppmärksammades strax
före jul.
Just då, den 20 december, sade utrikesministern
enligt TT med anledning av den hårda nedslagningen
av fångarnas hungerstrejk: Även om situationen är
svår så finns en politisk vilja hos regeringen att för-
bättra den. Men de lokala och regionala myndigheter-
na lever inte upp till vad regeringen lovar.
Det är en väl positiv syn på en regim som faktiskt
gång efter annan visar att mänskliga rättigheter är
något som är försumbart och något som inte står på
agendan som en prioriterad fråga.
Därför har jag några förslag som inte minst gäller
kurdernas rättigheter, att man verkar för att ett doku-
ment om partnerskap för anslutning från Turkiets sida
till EU faktiskt innehåller skrivningar om kurdernas
rättigheter i uttalad form, att kurdernas representanter
i turkiska Kurdistan och i Europa får möjligheter att
åtminstone delta som observatörer i olika samman-
hang i anslutningsprocessen och att de bidrag som
Turkiet får från EU reserveras för investeringar i
turkiska Kurdistan och för kurderna. På det sättet
skulle vi visa att vi menar allvar med våra krav på
respekt för mänskliga fri- och rättigheter och för
minoriteters rättigheter.