Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret. Trots ett instämmande i sak med min inter-
pellations beskrivning av förhållandena i Turkiet
andas det en sorts optimism om möjligheterna att
förändra förhållandena i Turkiet. Här talas om att
situationen för mänskliga rättigheter visserligen är
långt ifrån tillfredsställande men att Turkiets status
som kandidatland till EU har skapat en god grund att
bygga vidare på. Man säger att landet måste komma
till rätta med de problem som bl.a. lyfts fram av EU-
kommissionen. Man säger att Sverige kommer att
fortsätta ha en rak och uppriktig dialog och fortsätta
uppmuntra Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterier-
na för medlemskap.
Man säger också att den turkiska regeringen avser
att fortsätta sin reformprocess, att den turkiska rege-
ringen säger sig vilja komma till rätta med före-
komsten av tortyr och omänsklig behandling och att
vi därför ska bidra till att ändra de attityder som lig-
ger bakom de allvarliga bristerna på människorätt-
sområdet.
Det är, för att nu tala retorik, ganska milda ord.
Det som pågår i Turkiet är systematiska och långtgå-
ende inskränkningar av mänskliga och demokratiska
rättigheter och friheter.
Det som är mest uppseendeväckande nu efter Ni-
cetoppmötet är kanske att kurderna över huvud taget
inte nämns. I den rapport om kurdernas rättigheter
som presenterades i Nice, och som ska ligga till grund
för fortsatta förhandlingar, talar man över huvud taget
inte om den del, nästan en tredjedel, av befolkningen
som har kurdiskt ursprung och har kurdiska som sitt
modersmål. I stället talar man om minoriteter på ett
sätt som Turkiet alltid självt har gjort. Man förnekar
egentligen kurderna deras rättighet att bli erkända
som en språklig och kulturell minoritet. Den här all-
männa formuleringen om kulturella rättigheter till alla
turkiska medborgare brukar Turkiet skriva under på
utan problem. Men om man nämner det kurdiska
folket och dess rättigheter brukar det vara svårare att
få med Turkiet på skrivningarna.
Det är nämligen så att i Turkiet är det förbjudet att
t.ex. föreslå förändringar av grundlagens skrivningar
om statens och nationens odelbara enhet. Det är alltså
t.o.m. så att man inte får föreslå förändringar. Det är
straffbart att föreslå att grundlagen i den meningen
förändras. I författningen står det i § 42 att inget an-
nat språk än turkiska får användas av och undervisas
till turkiska medborgare i Turkiets undervisnings- och
skolväsende. Lagen om politiska partier innehåller en
§ 8 där det står: Politiska partier får ej påstå existen-
sen av minoritetsgrupper grundat på nationella, reli-
giösa, kulturella, språkliga eller andra olikheter i
Turkiska republikens territorium.
Turkiet har alltså en mycket lång och avskyvärd
historia av förtryck mot såväl kurderna, assyrierna
och syrianerna som andra minoriteter. Det som be-
skrivs i interpellationen om brott mot mänskliga rät-
tigheter och demokratiska rättigheter var alltså sådant
som skedde mellan januari och augusti förra året -
efter det att processen om Turkiets medlemskap hade
påbörjats. Därför tycker jag att utrikesministern borde
kunna gå längre i sin kritik av Turkiet just i dag.