Herr talman! Sedan den 1 januari har vi en av många efterlängtad ny filmpolitik på plats. Vi kan konstatera att den farhåga som en del framfört, även här i kammaren, om att ett stärkt filmstöd också skulle resultera i höjda biljettpriser på bio, har kommit ordentligt på skam. Vi kan också konstatera att mycket av det som Cecilia Magnusson tog upp i sitt anförande redan har hanterats i den nya filmpolitiken. Det den rödgröna regeringen gör nu är att förbättra filmpolitiken ytterligare genom att skapa möjligheter för fler filmer att bli tillgängliga på Sveriges biografer för barn och ungdomar upp till femton år.
Det är två viktiga förändringar som nu görs. Det ena är att den avgift som tidigare funnits för att över huvud taget få en film åldersbedömd plockas bort. Avgiften har gjort att många distributörer valt att inte låta ålderspröva sina filmer, med resultat att det automatiskt har satts femtonårsgräns på de filmerna. Det vill säga att barn och ungdomar upp till femton över huvud taget inte har kunnat se de filmerna.
När avgiften tas bort kan vi förutsätta att fler distributörer kommer att låta åldersbedöma sina filmer och att de filmerna då blir tillgängliga för barn och ungdomar.
Den andra förändringen är att den ledsagarregel som redan finns vad gäller sju- och elvaårsgränserna också införs för femtonårsgränsen. Det vill säga att den som är under femton år inte får se filmen ensam eller tillsammans med jämnåriga kamrater, men den som är över elva år får se filmen tillsammans med sina föräldrar eller någon annan vuxen.
Vi kan konstatera att även i den här frågan, som i de flesta andra delar av kulturpolitiken, är det inom Alliansen som de största skillnaderna finns. Vi har här i debatten hört att KD och M är de stora motparterna. Jag tycker att det framför allt är Kristdemokraterna som intar en extrem ståndpunkt här. Man vill inte låta föräldrar vara kompetenta nog att bedöma om de egna barnen ska kunna se en film tillsammans med dem.
Flera har varit personliga i sina anföranden här. Jag kan också vara det. Jag har en fjortonårig dotter. Jag skulle inte vilja att hon går och ser en film med femtonårsgräns ensam eller tillsammans med sina kompisar. Men om det är en film som jag bedömer att vi har ett gemensamt utbyte av vill jag gärna kunna se den tillsammans med henne, och då inte bara på dvd, där vi ju redan får se den, utan också på biograf.
Över huvud taget tycker jag att det som förälder till barn i de yngre tonåren är svårt att hitta kulturupplevelser som passar både föräldern och barnet. Den kanske allra viktigaste förbättringen med den här propositionen är därför att vi skapar förutsättningar för fler kulturupplevelser som familjen kan ta del av tillsammans.
Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag.