Herr talman! Tack, statsrådet, för åtminstone ett försök till svar om vad socialministerns bidrag ska bli inför det arbete som den särskilda samordnaren för life science-sektorn ska förbereda inför regeringens arbete i höst med att ta fram en life science-strategi!
Det blir då fortsatt prat med landstingen. Sådant har socialministern uppenbarligen ägnat sig en del åt. Något vidare resultat har det dess värre inte blivit.
För vår del har vi under lång tid föreslagit att vi skulle försöka sätta oss ned och hitta en blocköverskridande överenskommelse för denna industri, som är enormt viktig för Sverige. Det har åtminstone näringsministern under de fyra år jag har suttit i riksdagen kategoriskt avvisat med hänvisning till att det inte behövs någon nationell strategi för life science, för vi klarar detta inom ramen för vår nationella innovationsstrategi.
Så var det ända till den 19 juni. Då vaknade regeringen plötsligt till och insåg att man var illa ute efter Pfizers försök att köpa upp Astra och att man måste försöka lugna branschen, som har krävt en nationell strategi för life science under lång tid.
Att vi har krävt detta från socialdemokratiskt håll förstår jag att regeringen inte vill ta till sig. Men när branschen blev så oroad som den blev var man tvungen att vakna den 19 juni 2014, efter åtta år.
Jag tycker att det är rätt fantastiskt. Socialministern måste bidra till detta arbete på något sätt. Ta chansen, socialministern! Jag tycker att det är lite pinsamt - det står faktiskt i regeringens eget pressmeddelande: "I Sivborgs uppdrag ingår både att samordna insatser och identifiera utvecklingspotentialen för Life Science."