Fru talman! Jag uppskattar socialministerns välvilja i detta. Det är en väldigt viktig grund för denna bransch, som är oerhört viktig för landet. Att vi delar detta engagemang är jag alldeles övertygad om.
Men jag ser socialministerns inlägg som ett bevis för att den svenska regeringen inte har en samlad bild av vad som behöver göras för att stärka life science i Sverige. Det är en mycket allvarlig insikt, inte minst för att regeringens egen utredare väldigt snabbt pekade på åtgärder. För ett halvår sedan presenterade hon tydliga åtgärder som lätt skulle kunna vidtas.
Det handlar återigen om att vi under flera år har haft en icke åtgärdad och omodern regionorganisation. Vi behöver förenkla registerforskningen, vi behöver snabba upp gången inför en prövning och vi behöver se till att vi får en enklare huvudmannaorganisation så att det blir lättare att komma i kontakt med sjukvården. Vi behöver få en samlad bild från regeringen: Det är det här vi vill, detta vill vi åstadkomma, hit vill vi gå.
Det är dystert. För inte ens en månad sedan frågade jag i en interpellationsdebatt här tillsammans med Ingela Nylund Watz hur man vill arbeta för att stärka de forskande företagens möjlighet till utveckling. Man vägrade blankt att se någon vits i att samarbeta och samordna insatser från regeringen, och hänvisade till ansvarig minister som sade: Nu kanske vi kan börja. Vi måste prata med landstingen.
Det är dystert att bilden från regeringen i dag är så splittrad att det inte finns någon samlad uppfattning om hur man ska stärka life science, som är av avgörande vikt för svensk sjukvårds kvalitet, för svenskt näringsliv och för jobben. Detta är inte okej. Sverige kan mycket bättre än så här.