Fru talman! Jag skulle hålla med socialministern om allt han sade om hur vi ska närma oss varandra om jag inte tyckte att vi har försökt göra detta. Vi har försökt sträcka ut handen i alla sammanhang: Kan vi inte titta på detta tillsammans? Kan vi inte göra någonting? Nej, marknaden klarar det.
När man hade den stora fordonskrisen i Västsverige sade vi: Kan vi inte försöka ta fram någonting som långsiktigt kan gynna den här branschen? Nej, det klarar marknaden. Det är svaret vi har fått.
När det var fråga om forskningspropositionen försökte vi på samma sätt: Kan vi inte försöka göra någonting bra av detta så att vi alla blir överens? Forskningspolitiken är ingenting man ändrar över en natt eller över ett val. Den ska gälla under en längre period. Därför är det kanske viktigare med en gemensam politik inom detta område än inom andra.
När Astra Zeneca flyttade ut sin forskningsverksamhet från Södertälje var man på god väg att få fram ett bra läkemedel mot alzheimer. Dessutom hade man en lång rad neuromediciner inom olika områden som man hade kommit ganska långt med. Ett sådant exempel är ett läkemedel som skulle kunna förbättra kognitionen hos de allra flesta som har tappat lite av sitt minne. Detta har vi nu mist i Sverige. Man får naturligtvis ett uppehåll på grund av att folk måste komma in i sina nya arbetsuppgifter och så vidare.
Här har man inte gett något svar. Anklaga inte oss socialdemokrater för att inte ha försökt samarbeta med regeringen i dessa frågor!