Herr talman! Det är ett mycket viktigt ärende som vi diskuterar nu sent på kvällen. Det handlar om hur vi ska producera det vi äter. Vi vet att livsmedelsproduktionen leder till stora miljökonsekvenser för klimatet genom övergödning, utsläpp av kemikalier och så vidare. Samtidigt måste vi ju äta för att bli mätta och för att överleva. Det är en självklarhet. Vi vill också att landsbygden ska leva. Men det gäller att fatta rätt beslut. Det gäller att göra rätt avvägningar.
Personligen tror jag att det finns en extremt stor potential inom det här området. Vi kan se till att vi får en mycket mer levande landsbygd än vad vi har i dag. Då pratar jag inte bara om att vi bör ha en strategi för hur vi ska producera livsmedel på det mest hållbara sättet, utan jag pratar också om hur vi kan satsa mer på förnybar energi, till exempel biogas från jordbruket, hur vi kan bygga ut vindkraften, hur vi kan satsa på lantbruksturism och så vidare.
Ett annat viktigt område som vi har diskuterat flera gånger är hur vi ska kunna stimulera den ekologiska produktionen. Och jag tycker att Kew Nordqvist, som talade här tidigare, talade väldigt bra och med mycket fakta om de stora problemen med exempelvis konstgödsel och kadmium. Därför tycker jag att det är viktigt att vi har nationella mål för produktionen av ekologiska livsmedel.
Det är trist och smått sorgligt att konstatera att vårt mål att 20 procent av den svenska jordbruksmarken ska användas för ekologisk produktion inte kommer att uppnås. Vi nådde bara till ungefär 10 procent.
Jag tycker att den regering som vi har i dag inte har fattat besluten för att stimulera den ekologiska produktionen. Det är precis samma sak som med målet att 25 procent av den offentliga upphandlingen av mat ska gå till ekologiska produkter. Inte heller det målet har nåtts på långa vägar. Och har man en regering som drar in det öronmärkta stödet till den ekologiska produktionen, blir det självklart mycket svårare att uppnå de här målen.
Har vi en regering som avskaffar skatten på handelsgödsel blir det självklart mycket svårare för de ekologiska producenterna. Hela deras idé är ju att de inte använder konstgödsel och att de inte bedriver storskaligt kemikaliejordbruk.
Jag nämnde tidigare att vi måste äta men att det samtidigt är viktigt att fatta beslut om att producera livsmedel på det mest hållbara sättet. Man brukar tala om biffen, bilen och bostaden när man talar om hushållens utsläpp av växthusgaser. Bilens utsläpp talar vi ofta om. Bostädernas utsläpp talar vi också om, att vi ska ha lågenergibelysning, att vi ska isolera bättre och så vidare. Biffen, det vill säga köttindustrin, är vi dock ganska rädda för att beröra. Samtidigt vet vi att köttindustrin står för nästan en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Visste ni att ungefär 70 procent av Sveriges jordbruksmark används för att producera foder till djur och inte till att producera livsmedel direkt till människor? Vi importerar ungefär 300 000 ton soja varje år från Brasilien - inte för att föda vegetarianer utan kossor, grisar och kycklingar. Visste ni att EU lägger ned miljarder kronor varje år på att subventionera köttindustrin. Man har bland annat direkta marknadsföringsbidrag som ska få konsumenterna att äta mer kött. Jag menar att detta står i strid med vad man borde göra. Vi borde hjälpa människor att äta mer vegetarisk mat så att vi äter på ett mer hållbart sätt.
Vänsterpartiet har motionerat om en minskad köttproduktion. Det handlar inte om att vi vill skriva människor på näsan vad de ska äta och inte äta, utan på samma sätt som vi vidtar åtgärder för att minska bilismen och utsläppen från våra hushåll vill vi underlätta för svenskarna att äta mer vegetariskt. Vi vill avskaffa EU:s köttsubventioner, vill stimulera mer upphandling av vegetarisk mat i den offentliga upphandlingen och vi vill ha informationskampanjer. Vi vill ha ett nationellt mål om minskad köttkonsumtion på 25 procent. Just nu ökar köttkonsumtionen i Sverige och runt om i världen, och det är inte hållbart.
Från kött är steget inte så långt till djur, för djur dödas ju när man producerar kött. Kew Nordqvist sade tidigare att det har varit en förlorad mandatperiod för djuren, och det stämmer. Pälsdjuren är fortfarande instängda i minimala burar trots att vi har fått forskarrapport på forskarrapport och rapporter från Jordbruksverket som visar att dessa djur inte föds upp på ett sätt som är i linje med den svenska djurskyddslagen som stipulerar att djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende.
Regeringen omorganiserade hela djurkontrollsystemet, vilket ledde till ett totalt kaos. Man tillsköt inte de ekonomiska medel som behövdes. När man fördelade pengarna till länsstyrelserna fördelade man dem efter hur många människor det bor i varje område, så Stockholm blev stora vinnare, och inte efter hur stora djurbesättningarna var. Man tog bort avgiftsfinansieringsmöjligheten som tidigare gjorde att inspektionssystemet var delvis självfinansierat. Man tog också bort Djurskyddsmyndigheten, vilket innebär att det i dag är mycket svårare att bedriva ett aktivt djurskyddsarbete.
Vi rödgröna driver att det ska finnas en djuretisk ombudsman. Vi vill även fördubbla antalet djurinspektioner och förbjuda pälsdjursuppfödningen - bara för att ta några konkreta exempel.
Jag vill här yrka bifall på reservation 3 som tar upp just dessa saker.
Det här är ett område som styrs mycket av EU. Mycket av finansieringen på det areella området, på jordbruksområdet, kommer direkt från EU. Det är svårt för oss i riksdagen att direkt påverka denna politik. Ett område som upprör mig är subventionerna till en ökad export av jordbruksprodukter från EU, exportbidragen. Vi har haft en samsyn från höger till vänster om att exportbidragen ska avskaffas. Sverige ska verka för att dessa exportbidrag ska bort.
Trots detta har den svenska regeringen vid åtminstone fem tillfällen sedan 2006 röstat för höjda exportbidrag i de förvaltningskommittéer som fattar beslut om detta. Det är upprörande.
Danmark röstar nej varenda gång; de är konsekventa med vad de säger i talarstolar och till folket. Sverige har däremot röstat för höjningar flera gånger. Jag undrar varför vi har gjort det. Vi har ju minister Eskil Erlandsson här som säkert kan svara på den saken.
Vi från Vänsterpartiet har väckt en motion om att Sverige vid varje givet tillfälle ska rösta emot höjningar av exportbidragen. Vi vill förvissa oss om att detta inte ska ske igen.
(Applåder)