Fru talman! När vi nu skall behandla justitieut-
skottets betänkande om domstolarnas sammansätt-
ning, är det oerhört glädjande att regeringens propo-
sition, där man föreslog en minskning av antalet
nämndemän från tre till två, inte har gått igenom. I
stället är det ett enigt utskott som står bakom förslaget
att antalet nämndemän fortfarande skall vara tre. Flera
talare har tidigare här i talarstolen talat om vikten av
lekmannamedverkan i domstolarna, och jag kan in-
stämma i allt som har sagts när det gäller det här. Det
är oerhört viktigt att allmänhetens rättsmedvetande
och allmänhetens insyn när det gäller domstolarna
skall bibehållas.
Ser man det i ett historiskt perspektiv, brukade
man en gång i början av 1100-talet vara tolv nämn-
demän. Efter den nya rättegångsbalken 1948 gick man
ned till nio nämndemän. Efter den nya enhetliga
domstolsorganisationen 1971 gick man ned till fem.
Efter 1983 års reform gick man ned till tre. Vänster-
partiet ansåg att det var omöjligt att nu minska antalet
nämndemän utan att man förlorar den betydelse som
lekmannamedverkan har för vårt domstolsväsende
och för att allmänhetens förtroende för domstolsvä-
sendet skall upprätthållas. Därför, fru talman, är det
oerhört positivt att förändringen inte har gått igenom.
Däremot, fru talman, finns det andra områden i
den här propositionen där man förändrar på ett sätt
som faktiskt minskar rättssäkerheten och som minskar
just lekmannainflytandet. Det gäller att ensamdomar-
kompetensen i länsrätten nu utvidgas på det sätt som
man har föreslagit. Tittar man på andra områden där
man har haft den här möjligheten, så är Utlännings-
nämnden ett ganska hemskt exempel. Där har man
haft möjlighet att avgöra ärenden av enkel beskaffen-
het utan deltagande av lekmän. Under långa perioder
har omkring 90 % av samtliga ärenden avgjorts av
ordföranden ensam utan medverkan av lekmän under
förebärande att ärendena har varit av enkel beskaffen-
het. Jag finner det egentligen ganska förvånande att
den här förändringen kan gå igenom när nu alla i
utskottet är så överens om vikten av lekmannainfly-
tande.
Även justitieombudsmannen har i sitt remissytt-
rande påpekat att det ur rättssäkerhetssynpunkt är
olyckligt om det införs en domförhetsregel som grun-
dar sig på en så allmänt hållen regel som den före-
slagna, och att den lämnar alltför stort utrymme åt
tolkningar.
Fru talman! Tittar man också på tidigare yttranden
när det gäller socialförsäkringsmål, så anförde social-
försäkringsutskottet 1994/95 att socialförsäkringsmå-
len kan röra tillfälliga och många gånger kortvariga
ersättningsförhållanden. Så är det med flertalet mål.
Bl.a. kan sjukpenning och föräldrapenning räknas dit.
Men det kan också handla om ersättningar som är
avsedda att utges under en lång följd av år och som är
av utomordentligt stor vikt för den enskildes försörj-
ning. Man framförde från socialförsäkringsutskottet
att socialförsäkringsmål av den sistnämnda arten till
sin karaktär liknar mål om socialbidrag, bostadsan-
passningsbidrag och sådant. Det är viktigt att komma
ihåg att socialförsäkringsmål kan vara av enkel be-
skaffenhet, men att det ändå är oerhört viktigt att
lekmannainflytandet finns kvar.
1994 förutsatte utskottet att möjligheten att avgöra
i mål av förevarande slag med ensamdomarkompetens
utnyttjas restriktivt. Därför, fru talman, är det en all-
deles för vid och alldeles för allmänt hållen regel som
nu är föreslagen. Den lämnar alltför stort utrymme för
tolkningar. Därför yrkar jag bifall till reservation 6.
Fru talman! I fråga om minskningen av antalet
nämndemän fanns det också en förutsättning i pro-
positionen. Man menade att förbättringarna av de
ekonomiska ersättningarna skulle vara nödvändiga,
och att minskningen skulle ge större möjlighet till
ökad ekonomisk ersättning. Det skulle på sikt få posi-
tiva effekter för nämndemannakårens allsidiga sam-
mansättning. Nu blir det ingen minskning av antalet
nämndemän. Det sker en förändring av skattereglerna
som kommer att förbättra de ekonomiska villkoren för
nämndemän, men det kommer inte att vara tillräckligt.
Utskottet har också tydligt signalerat i betänkandet att
en förstärkning av ersättningen till nämndemän behö-
ver göras.
Däremot kräver vi från utskottet inte att det för-
slaget skall framläggas i dag. Men utvecklingen, som i
dag tar ett positivt steg, behöver också gå vidare.
Nämndemännens sammansättning är i dag inte re-
presentativ. Vi vet att det finns stora grupper som inte
är representerade i nämndemannakåren. Vi vet också
att ålderssammansättningen inte är tillräcklig. Rege-
ringen skriver i propositionen att den hoppas att det
skall ge något bättre förutsättningar för en bredare
rekrytering. Men det är en alldeles för låg målsättning
att tala om något bättre förutsättningar. Det behöver
göras mycket inom detta område. En målsättning
måste sättas mycket högre. Därför är det viktigt att
regeringen, nu när det skall göras förändringar inom
domstolen - Domstolsutredningen kommer med sina
förslag - också tar till sig detta och återkommer med
flera förslag som skall förbättra sammansättningen av
nämndemän.
Däremot tror jag att det skulle vara olyckligt att i
dagsläget tillsätta en ny utredning som också skall se
över förändringar när det gäller sammansättningen av
nämndemän och hur de utses. Det pågår sådana stora
förändringar inom rättsväsendet i dag som behöver
komma fram och beslutas och fungera innan man går
in på nya förändringar. Men detta är en oerhört viktig
fråga som också har betydelse för att allmänheten
skall ha förtroende för vårt rättsväsende och för att
nämndemännen i verklig mening skall kunna repre-
sentera det svenska folket. Då behöver man även ha
en förändring på den sammansättningen.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 6. I
övrigt yrkar jag bifall till hemställan i justitieutskot-
tets betänkande.