Fru talman! Ni i kammaren! Och välkommen till
riksdagen alla ni som sitter på åhörarläktaren.
Regeringen framhåller i propositionen när det
gäller domstolarnas sammansättning att det råder en
bred politisk enighet om att lekmannamedverkan i
domstolarna är av värde. Hur stort värdet är har nu
bekräftats av den breda politiska enigheten. Denna
har fastställt att nämndemännens antal inte generellt
skall minskas från tre till två, denna gång, måste jag
tillägga.
Min bedömning är nämligen att denna fråga snart
kommer att tas upp igen, eftersom Moderaterna har
flaggat för att de i ett senare skede kan vara beredda
att hålla med regeringen om att nämndemännens antal
skall reduceras.
Moderaterna säger även i en annan reservation att
de anser att nämndemäns medverkan i hovrätten be-
höver utredas. Till slut blir det kanske som i andra
större och viktiga frågor inom rättsområdet att Mode-
raterna och Socialdemokraterna i koalition förändrar
de strukturer som vi tidigare värnat om.
Miljöpartiet anser att allmänhetens insyn och
medverkan i domstolarna är en grundläggande princip
som skall bestå. Vi vill inte minska denna insyn ge-
nom att minska antalet nämndemän eller helt ta bort
dem.
Jag yrkar bifall även till reservation 6. I reserva-
tionen framför vi att vi är mot att man utvidgar en-
samdomarbehörigheten i länsrätterna. Regeringens
förslag är att genomföra en generell möjlighet för
ensamdomare att avgöra mål som är av enkel beskaf-
fenhet. Denna regel ersätter tidigare bestämmelser om
uppenbarhet, alltså frågor som är självklara. Men den
nuvarande bestämmelsen fastställer även vilka målty-
per som detta gäller. Det nya förslaget om en generell
regel ger stor makt åt domarna och stort utrymme för
olika tolkningar.
Riksdagens ombudsmän har påpekat att det är
olyckligt om en sådan domförhetsregel införs som
grundar sig på en så allmänt hållen regel och att det
lämnar alltför stort utrymme för olika tolkningar.
Bland de målkategorier som handläggs i de all-
männa förvaltningsdomstolarna finns mål som är av
mycket stort värde för den enskilde, exempelvis soci-
alförsäkringsmål som gäller t.ex. sjukbidrag, förtids-
pension, vårdbidrag, handikappersättning, etc. Rege-
ringens motiv för förändring är effektivitet. Det skall
gå snabbare, det skall bli smidigare, och det skall
framför allt bli billigare. Miljöpartiet anser att dessa
effektivitetsvinster är små i jämförelse med vikten av
insyn och förtroende för domslutet.
När det gäller nämndemännens ersättningar har
det skett en förbättring i och med att deras reseersätt-
ning har justerats. Men en höjning av arvodet måste
ske nästa gång. Tyvärr blir det väl så att Hovrättspro-
cessutredningens förslag om generellt prövningstill-
stånd till hovrätt går igenom. Det första som man
måste göra om det blir pengar över är att höja nämn-
demännens arvoden.
Sedan kommer vi till problemet med att nämnde-
männens sammansättning inte är representativ, och
den är inte som vi vill ha den. Men detta har också
partierna ansvar för, eftersom det är partierna som
utser nämndemännen. Det tycker jag att vi alla här
borde tänka på och försöka samla nämndemän och ha
möten och tala om vilka uppgifterna är och hur viktigt
det är att vi har en bred sammansättning i fråga om
bakgrund och ålder. Det är alltså även på oss detta
beror.