Fru talman! Vi har hört många här tala om gruvindustrin i Sverige. De allra flesta har välkomnat den gruvboom som vi nu ser och alla de positiva effekter som vi kan utvinna för det svenska folkhushållet genom den stora efterfrågan som finns på mineraler från Sverige.
I takt med att den globala efterfrågan på mineraler och metaller ökar intar gruvnäringen en allt viktigare roll för hela den svenska tillväxten, ekonomin och folkhushållet. Sverige är i dag en framstående gruvnation som svarar för mer än 90 procent av järnmalmsproduktionen inom Europeiska unionen. Ändå finns det fortfarande en stor potential för ytterligare utvinning av malm och mineral som behövs för produktion av inte minst högteknologiska produkter. Vi har också hört talas om att några av landets allra största industriinvesteringar sker just i denna industri.
Detta skapar möjligheter till nya arbetstillfällen, framför allt i glesbygden. Vi har hört talas om siffror från Arbetsförmedlingen som säger att enbart i Norrbotten behöver ungefär 5 000 personer rekryteras. För stora delar av de glest befolkade länen är detta mycket goda nyheter som förbättrar möjligheterna att utveckla bygderna och skapa sysselsättning och välfärd.
Vi politiker kan möjliggöra långsiktiga gynnsamma förutsättningar för näringen och därmed kvalificerade jobb i områden som har demografiska utmaningar och en omfattande arbetslöshet. Det är klart att jag själv som kristdemokrat vill bidra till att stärka den viktiga basnäringen - i det här fallet gruvnäringen - och därmed förbättra möjligheterna att leva och bo i delar av den svenska glesbygden. Samtidigt måste vi ta vårt förvaltaransvar på största allvar och värna om miljö och klimat.
Prospektering och utvinning enligt minerallagen, som många har diskuterat här i dag, omgärdas av mycket stränga miljöhänsyn enligt miljöbalken. Försiktighetsprincipen ska självfallet gälla. Staten tar också ett stort eget ansvar för den pågående utvidgningen av gruvverksamheten genom att vi gemensamt äger det största svenska gruvbolaget, LKAB, som förväntas ta ansvar för miljömässig hållbarhet likaväl som för social hållbarhet. Det här innefattar bland annat stadsomvandlingen i Kiruna och Malmberget.
Alliansregeringen har tagit ett helhetsgrepp på de mineralpolitiska frågorna och gruvnäringen. Under 2012 arbetar regeringen med att ta fram en strategi för ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av Sveriges mineralresurser. Den här strategin ska presenteras i slutet av året. Regeringen för också en nära dialog med berörda aktörer från den offentliga sidan, från näringslivet och från det civila samhället.
I stora delar råder det en samsyn mellan allianspartierna och Socialdemokraterna vad gäller framtagandet av en nationell strategi. För att skapa bästa möjliga förutsättningar för gruvnäringen att växa och skapa nya arbetstillfällen anser allianspartierna i utskottet, precis som oppositionen, att en fungerande infrastruktur är mycket viktig, att kompetensförsörjning är en av de allra viktigaste frågorna och att tillståndsprocesser och offentlig service är helt avgörande för att detta ska lyckas. Allianspartierna tillstyrker också delvis Socialdemokraternas motion om ett program för gruv- och mineralindustrin.
Man kan naturligtvis alltid diskutera vad det är för skillnad på ett program och en strategi. Jag ska återkomma till det.
Som vi har hört har det redan tagits viktiga initiativ, till exempel en översyn av minerallagen. Våren 2011 lämnade riksdagen också ett tillkännagivande till regeringen om en översyn som syftar till att markägare och kommuner med ökad tydlighet och effektivitet ska få tidig information om vad en prospektering avser och hur den ska genomföras.
Jag tycker att vi här nådde en blocköverskridande samsyn mellan allianspartierna och Socialdemokraterna när det gäller de mineralpolitiska frågorna i alla avseenden utom ett, nämligen uranbrytningen. Den här överenskommelsen innefattade också att Socialdemokraterna är välkomna att vara med och utarbeta den mineralstrategi som regeringen nu arbetar med, som SGU har lagt grunden till och som vi gemensamt ska jobba med.
Fru talman! Jag ser inte de stora skillnaderna mellan det som ska stå i denna mineralstrategi och det som ska stå i det program som anförs i motionen. Man får nästan ha målfoto om man ska se några skillnader. Jag rekommenderar ledamöterna att läsa den reservation, nr 7, som Alliansen har skrivit. Där står det. Det är nästan ordagrant. Vi talar till och med om att regeringen måste vara skyndsam i den här processen. Vi är dock inte riktigt lika slängiga som oppositionen är i sin motion i den text som finns i majoritetens ställningstagande. Jag skulle vilja säga att vi har med samtliga de element som handlar om kompetensförsörjning, kommunernas ansvar, infrastrukturens betydelse och samverkan mellan industrin, akademien och andra delar av den offentliga sektorn.
Regeringen tillsatte, som vi också har hört här i debatten, en utredare som ska presentera sitt resultat under senare delen av våren 2012. Låt mig i det sammanhanget också påminna om att expropriationslagens ersättningsregler ändrades 2010. Genom den ändringen stärktes fastighetsägarnas ställning och därigenom också äganderätten. Det var ett mycket viktigt steg som togs. Mot bakgrund av det vill jag yrka avslag på samtliga motioner som handlar om ändringar i minerallagen.
När det gäller prospektering efter uran yrkar jag avslag på de motioner som finns med förslag om moratorium, kommunal vetorätt och andra begränsningar i prospekteringen. Ett förbud mot prospektering efter uran skulle skada näringen och hämma förutsättningarna att hitta andra brytvärda mineral. Detta har varit föremål för diskussion här i kammaren, så jag fördjupar mig inte i det.
Vi i utskottet har inte hittat några skäl för kommuners vetorätt mot prospektering. Vi har letat i era förslag, och vi kan inte hitta några skäl att införa en sådan eftersom prospekteringen redan i dag omfattas av mycket strikta miljörestriktioner. Samtidigt pågår det en översyn av minerallagen som ska ge markägare, sakägare och kommuner ännu bättre information om prospekteringarna. På så sätt stärker vi både de enskilda markägarna och kommunerna i de här processerna. Det enda rimliga och logiska är ju att vi avvaktar den här översynen av lagen innan det blir tal om nya ageranden i fråga om prospekteringsvillkoren.
Sedan har vi motionärer från Socialdemokraterna och Miljöpartiet som framför krav på förbud mot uranbrytning. Det är i grunden en möjlig ståndpunkt, men jag tycker att den har vissa moraliska utmaningar för ett land som till över 40 procent av sin elförsörjning är beroende av den närmast klimatneutrala kärnkraften. Jag tycker att det blir lite svårt att få ihop den ekvationen. Majoriteten i utskottet kan inte upptäcka att oppositionen har fört fram någon ny information som ger anledning till en omprövning av de ställningstaganden som utskottet tidigare har gjort i den här frågan.
Jag tycker att det är helt klart att brytning av uran omgärdas av mycket strikta miljörestriktioner. Det krävs tillstånd med särskilda prövningar både från regeringen och från den berörda kommunen. Därmed, fru talman, yrkar jag också avslag på motionerna om förbud mot uranbrytning.