Fru talman! Jag respekterar Vänsterpartiets och andra partiers vilja att söka mandat för att avveckla kärnkraften, absolut, och jag accepterar att det kan få till följd att man inte vill tillåta uranbrytning. Oberoende av om man vill tillåta uranbrytning eller inte är det mycket osannolikt att det kommer att ske i Sverige. Om det kommer att ske blir det under miljömässigt betryggande förhållanden. Vår lagstiftning garanterar att det ska vara så, annars blir det ingenting. Folk som bor runt omkring ska godkänna det, i annat fall blir det nej.
Atomvapenprogram - ja, det fanns, men Kent Persson och jag måste väl vara överens om att det inte är någon utveckling av atomvapen på gång i Sverige. Det kan vi glömma, tycker jag.
Visst är gruvbrytning miljöpåverkande, men vi är ändå beredda att göra det. Vi flyttar en hel stad - det skulle jag vilja kalla miljöpåverkan i megaklass - för att vi anser det vara värt att flytta den. Det är avvägningen mellan dessa intressen som ska göras av våra myndigheter och medborgare så att det blir en balans. Det ska bli en ekologisk balans, en balans mellan olika intressen, så att vi kan fortsätta att utveckla de rika naturtillgångar som vi har i vårt stora och glest befolkade land.
Vi är väl försedda och lyckligt lottade när det gäller naturtillgångar i vårt land. Skogen och malmen är själva ryggraden i den svenska välfärdsutvecklingen. Låt oss därför gemensamt förvalta dem. Jag tror att det finns goda förutsättningar för det.