Fru talman! Jag hörde i debatten att Mats Odell sade att det är bara ett målfoto som skiljer mellan majoritetens förslag och den reservation som de borgerliga partierna har lämnat. Det är möjligt att Mats Odell upplever det på det viset, men jag tror faktiskt att det handlar om sak.
Jag kan notera att det redan finns en mineralstrategi utarbetad som SGU tog fram för ett år sedan och som vi har haft att behandla i utskottet. Det visar sig att när de själva talar om vad det innebär säger de att det finns andra myndigheter som får ta ansvaret. För forskning och utveckling är det Vinnova, för återvinning och miljöåtgärder är det Naturvårdsverket, för infrastrukturutbyggnad är det Trafikverket, etcetera. Det är inte deras uppdrag. Mineralstrategin handlar om ett lite smalare uppdrag än det som majoriteten i utskottet pratar om, nämligen att vi måste skapa ett handlingsprogram för hela denna bransch omfattande alla de olika åtgärder som måste till.
Här är regeringen väldigt passiv, tycker jag, och faktiskt också historielös. Hur har vi byggt Sverige starkt? Jo, det är genom att satsa våra gemensamma resurser på infrastruktur, bygga hamnar, bygga bostäder och skapa förutsättningar för människor att gå från ett arbete till ett annat arbete. Det handlar om en samordning av politiken som skapar en positiv utveckling.
Jag kan notera att marknaden också har reagerat negativt hittills. I Dagens Industri i dag kan man läsa att när det gäller den gruva som finns i Pajala, Northland Resources, är investeringarna nu uppe i 6 miljarder. De har då gått ut på marknaden för att efterhöra intresset. Vilka är det som investerar? Ja, det är inte svenskar. Det är norska intressen och finska intressen. Inte ens AP-fonderna investerar i den nya gruvan i Pajala. 2 procent är svenska investeringar i denna gruva. Vi som har varit där har kunnat notera att det är en stor gruva som har goda möjligheter att få framgång framdeles.
Det här är ett uttryck för den passivitet som regeringen står för. Jag har inte hört att finansministern har sagt att det är viktiga infrastrukturinvesteringar i Norrbotniabanan till exempel eller att det är viktiga investeringar i Norrbotten eller i Bergslagen för att lösa alla de praktiska frågorna med tunga transporter. Man pratar om getingmidjan här i Stockholm och om infrastrukturen i Göteborg. Jag är från Göteborg och tycker att det är positivt i sig. Men man pekar inte på de stora investeringar som måste fram för att klara godstransporter och för att näringarna ska kunna utvecklas i Sverige. Det är där passiviteten finns.
Vi talar också i vår skrivning om betydelsen av vidareförädlingsfrågorna, alltså att gå vidare, inte bara att Sverige ska bli en stor gruva utan att man ska vidareförädla våra metaller i industrin i Sverige. Då krävs det kapital och intressen för att engagera sig i den utvecklingen.
Det handlar om, som så många har sagt - Karin Åström, Tomas Nilsson med flera - att det måste till ett samlat program för att utveckla gruvnäringen i Sverige. Då handlar det om politisk vilja.