Fru talman! Centerpartiet har en central position i den debatt vi har haft i dag om uranbrytning eftersom man sitter i den positionen att man kan avgöra frågan.
Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslagit ett förbud mot uranbrytning. Centerpartiet har uttryckt att man har precis samma ståndpunkt men väljer att inte rösta för detta förslag. Man väljer att inte göra vad man kan för att få ett förbud mot uranbrytning i Sverige.
Tidigare år när Miljöpartiet har motionerat om ett uranbrytningsförbud har centerpartisterna sagt att det har hängt på specifika formuleringar som har gjort att man inte har kunnat ställa sig bakom det man egentligen håller med om.
Efter flera år med sådana ursäkter valde Miljöpartiet i år att lägga fram ett precis likadant förslag som Centerpartiet beslutade om på sin egen stämma, nämligen att utreda ett lagstiftat förbud. Nu skyller man på helt andra saker, nämligen att man inte kan ställa sig bakom detta på grund av den regeringsposition man sitter i.
Vad vi har sett den senaste veckan är att regeringen inte alltid är enig i vissa frågor. Vi har bland annat sett att Göran Hägglund har blivit överkörd i frågan om insemination av ensamstående kvinnor. Det finns inte alltid en enighet inom regeringen. I den här frågan är det uppenbart att Centerpartiet inte väljer att ställa sig bakom ett förslag som förbjuder brytning av uran.
Helena Lindahl säger i sitt anförande att man arbetar långsiktigt för ett förbud i den regeringsposition man har. Jag undrar varför man inte i stället tänker långsiktigt och nu tar chansen att en gång för alla få till ett förbud mot uranbrytning i Sverige.
I dag har vi debatten som kommer att leda till en omröstning den 14 mars. Den fråga som jag och många andra runt om i Sverige ställer är: Kommer Centerpartiet att välja makten före miljön?