Fru talman! Än en gång får vi höra att det regelverk som finns garanterar att det inte sker någon uranbrytning på ett oacceptabelt sätt. Om vi kan vara säkra på att det inte blir någon smutsig hantering, kan vi då inte för tydlighetens skull enas om ett förbud mot uranbrytning?
Det finns en oro på många håll i landet. Vi har hört från kolleger till Mats Odell att den oron är obefogad. Om vi hypotetiskt säger att den är obefogad, varför då låta de här bygderna leva i den oron? Om man är trygg i att det inte kommer att bli någon brytning, kan man då inte lagstifta om det så att alla vet vad som gäller och de här människornas oro tas på allvar?
Vi ser konsekvenser i många av de här bygderna redan i dag. Vi behöver inte vänta tills det kommer en ansökan om att bryta. Redan prospekteringsfasen leder till att satsningar på förnybar energi, turism och gröna näringar läggs ned.
Mats Odell säger i sin replik att det är en moralisk utmaning, för vi behöver uran till kärnkraften. För oss som vill avveckla kärnkraften är det inte ett moraliskt problem, men varifrån uranet ska komma är en öm punkt för alla partier som accepterar kärnkraft.
Den energiöverenskommelse som regeringspartierna nu har lyft fram accepterar att det byggs ny kärnkraft i Sverige. Den kärnkraften behöver uran. Vad är Kristdemokraternas svar på var det här uranet ska komma från?
Om man inte anser att det är moraliskt accepterat att köpa från de här utsatta områdena i världen, anser man då att det är mer moraliskt att vi ska bryta uranet i Sverige?