Fru talman! Hur ofattbart det än är har drygt 13 000 svenskar dött av covid-19, ett år efter att Världshälsoorganisationen klassade covid-19 som en pandemi. Detta dödliga och osynliga virus har ställt världen, som vi kände den, på ända. Den har orsakat miljoner människors död, störtat miljoner människor djupare ned i fattigdom, fått branscher som den globala flygindustrin på fall samt orsakat konkurser och livsverk som gått upp i rök. Den har ändrat våra beteenden, vissa frivilligt, andra under tvång och krav. Ingenting är längre som förut.
Pandemin är ännu en kris som det nordiska samarbetet, tyvärr, har visat sig oförmöget att hantera gemensamt. Att snabbt som ögat stänga den egna gränsen så snart en kris hotar har blivit det nya normala i de nordiska regeringarnas krishantering. I stället för att samordna och arbeta gemensamt står var och en sig själv närmast när krisen står för dörren.
Enade vi stå, söndrade vi falla. Sedan vi för snart 63 år sedan fick rätten att resa fritt, utan pass och utan inre gränskontroller inom Norden är inte pandemin den första krisen som fått regeringar att gripas av panik och stänga gränser. Så sent som under flyktingkrisen 2015 tog regeringarna till stängda gränser. Sveriges gränskontroller mot Danmark har pågått i flera år. En restriktion som börjar som något tillfälligt har en tendens att i praktiken bli permanent.
Fru talman! Ländernas regeringar har genom ensidiga, drastiska och drakoniska beslut öppnat och stängt sina landsgränser hipp som happ. Detta har skadat tusentals gränspendlare i Öresundsregionen, i min hembygd Tornedalen och längs norsk-svenska gränsen liksom senast på Åland och Bornholm.
Fru talman! Det hade inte behövt bli så här. I oktober 2019 godkände ett enigt nordiskt råd en strategi för samhällssäkerhet. Strategin lyfter fram behovet av en effektiv gemensam krisberedskap som med kort varsel och utan gränshinder och tvivel om roller och ansvar kan bistå varandra vid större kriser. Tyvärr har regeringarna visat föga intresse för strategin. I stället har statsråd och ansvariga för krisberedskap hävdat att det befintliga samarbetet är tillräckligt. Alla vi som drabbats av och sett covid-19-pandemin vet att den gemensamma befintliga krisberedskapen är allt annat än tillräcklig.
Fru talman! Pandemibekämpningen och krishanteringen kan inte ske på bekostnad av oss som lever och verkar i gränsregionerna och den fria nordiska rörligheten. Det är därför hög tid att våga pröva nya lösningar. Tornedalsrådet, en sammanslutning av 13 finska, svenska och norska kommuner, föreslog redan i juni förra året en pilotverksamhet med gränspass för att garantera gränsövergången och underlätta pendlingen till arbete och studier. Det blir intressant att höra hur Nordenministern ser på det förslaget. Är regeringen beredd att tillåta särlösningar och bedriva pilotverksamhet?