Fru talman! När regeringen inte tar på sig ledartröjan är det viktigt att ledamöter och politiker på både kommunnivå och regionnivå stöter på för att skapa förändringar. Exempelvis var det inte förrän vi från Nordiska rådets svenska delegation tryckte på regeringarna både här hemma och i Norge som dagpendlare återigen kunde ta sig över gränsen, och det var inte förrän efter intensiva påtryckningar från oss ledamöter och nordiska vänner som Norge till slut beslutade sig för att ersätta dag- och veckopendlare efter gränsstängningen. Det är klart att många familjer som har hamnat i en ekonomisk och personlig kris har känt en stor sten falla från axlarna.
Vad jag vill ha sagt, fru talman, är att vi aldrig ens skulle ha hamnat i dessa situationer. Det är precis det jag menar med att regeringen har legat efter. Nu kan varken regeringen eller jag själv sia om vad som kan eller kommer att hända eller hur andra länder kommer att agera, men däremot måste det finnas en förberedelse. Det måste finnas en krisinsikt, vilket regeringen tyvärr har saknat. Det nordiska samarbetet är inget särintresse. Tvärtom är det ett nationellt och internationellt intresse.
Det är många som borde tackas för ett enträget arbete under det senaste året: Värmlands landshövding Georg Andrén, Norges ambassadör i Sverige Christian Syse, lokal- och regionpolitiker - listan kan göras lång. Jag skulle i den här debatten även vilja tacka statsrådet Hallberg för hennes arbete under året.
Dock kvarstår mina funderingar om att jag skulle vilja höra hur regeringen har tänkt agera framöver, när det inte bara handlar om samtal. Jag vill se en action plan, för vi vet att man ligger efter med och kommer att halka långt efter med den vision och det arbete som finns. Regeringen måste kunna komma med en lista på åtgärder som ska genomföras för att det nordiska samarbetet ska stärkas även i framtiden.