Fru talman! Regeringen har självklart det yttersta ansvaret. Detta är en fråga om utrikespolitik, och det nordiska samarbetet är ytterst regeringens ansvar. Jag tror också att det är viktigt att vi nu hittar lösningar och att vi hjälps åt i en bred kontext. Det var mer det som jag syftade på. Därför välkomnar jag olika typer av påtryckningar, om vi nu kallar det så. Initiativ är kanske ett mer konstruktivt begrepp.
Jag ser framför mig att vi faktiskt har en vision. Men den är inte värd så mycket om den inte speglar verkligheten. Vi har konkreta handlingsplaner, som är antagna av de nordiska länderna, för att vi ska nå visionen. De handlingsplanerna håller vi nu på att rulla ut. De är inte heller värda så mycket om de inte syns i våra medborgares verklighet.
Vi behöver alltså ta visionen och ta handlingsplanerna. Men vi behöver också här och nu - jag kommer tillbaka till detta - bestämma oss för att vi måste ha en dialog. Vi fattar inte beslut gemensamt, för varje nation fattar sina beslut om gränshinder. Men vi måste ta ansvar för det nordiska samarbetet. Det behöver vi göra tillsammans.