Herr talman! Låt mig först yrka bifall till förslagen i det aktuella betänkandet och därmed avslag på samtliga reservationer.
Det betänkande som vi nu behandlar grundar sig på 121 motionsyrkanden fördelade på inte mindre än 64 motioner från den allmänna motionstiden. Detta får väl ändå tas som ett tecken på att intresset för regional utvecklingspolitik är stort, och det är det oavsett var någonstans man bor i vårt avlånga land.
Motionärerna har också någonting annat gemensamt, nämligen att de lyfter fram den lokala och regionala orten eller området och tar upp det alldeles speciella som borde kunna vidareutvecklas just från det lokala och regionala perspektivet. Detta är en mycket god början. Det borde kunna beskrivas som en sanning som vi alla kan ställa oss bakom, nämligen att det är på den lokala och regionala nivån som regioners specifika möjligheter till utveckling kan identifieras och förutsättningar för utveckling skapas.
Vårt land präglas av likheter och olikheter. Här finns både starka regioner och regioner som har problem med till exempel befolkningsminskning. Detta ställer naturligtvis stora krav på politiken. Statens viktigaste roll är att se till att det finns förutsättningar och nödvändiga strukturer för att få till stånd en utvecklingsprocess.
Regional utveckling måste komma underifrån, och den kan inte fördelas genom enbart centrala beslut. Det handlar mer om att stödja varje landsända i att utveckla det som är unikt och utvecklingsbart just där.
Ett flertal motioner som behandlas i betänkandet tar upp företagsklimatet. På s. 9 finns redovisat nyföretagandet i ett internationellt perspektiv. Det visar på att den dystra bild som framför allt Kristdemokraterna här i dag har målat upp över det svenska företagsklimatet är starkt överdriven. Det är svårt att förstå varför denna svartmålning måste ske.
Inte minst de många motionerna från den allmänna motionstiden visar på att Sverige är ett rikt land som har stora möjligheter. Jag tänker därför inte orda så mycket mer om företagsklimatet nu då det kommer att behandlas den 17 mars här i kammaren när vi behandlar betänkande NU10. Låt mig bara, herr talman, få slå fast att företagsklimatet självfallet är en viktig del i den regionala utvecklingspolitiken.
Centerpartiet tar i reservation nr 1 upp frågan om klusterbildning för att uppnå tillväxt på en relativt liten arbetsmarknad. Utskottet har skrivit ganska utförligt om klusterbildning som ett angreppssätt, men man har också vidareutvecklat frågan till att det krävs strategier för de viktigaste samhällsområdenas utveckling på lokal och regional nivå och de olika aktörernas ansvar i dessa frågor.
En oerhört viktig fråga i sammanhanget är att få svenska företag att inse värdet av att samarbeta. Det är kanske en av våra största utmaningar. Att få de lokala, privata och offentliga institutionerna att tillsammans med andra aktörer främja utvecklingen i rätt riktning är en viktig del i det regionalpolitiska arbetet.
Herr talman! Det krävs nytänkande, erfarenhetsutbyte, många aktörer, utbildning och kompetensutveckling, kunskapsöverföring och inte minst visioner för att klara framtidens arbetsmarknad och därmed också en välfärd för alla.
Jag tänker inte heller gå närmare in på strukturfondsfrågor nu eftersom vi nyligen har behandlat dem i betänkande nr 2. När det gäller den sammanhållande politiken har vi all anledning att återkomma till det efter det arbete som just nu pågår. Detsamma gäller kapitalförsörjningsfrågorna. Det finns en väldigt bra beskrivning i betänkandet om kapitalförsörjningen och riskkapitalförsörjningen, men också det kommer närmare att tas upp om 14 dagar här i kammaren.
Det som har sagts om kreditgarantiernas förtjänster ställer också vi upp på, och det har vi skrivit i olika sammanhang. När det gäller förmånsfrågorna är det oerhört viktigt att den verksamheten följs upp, och det har vi också skrivit väldigt starkt om.
Herr talman! Jag kommer så till en fråga som är känd och som har tagits upp i många motioner, och det är detta med återförande av vattenkraftsmedel, vilket i en del motioner benämns som vattenkraftsvinster. Det har också vi sagt tidigare, men nu säger vi vattenkraftsmedel.
Våra respektive ställningstaganden i de aktuella motionerna är ju mycket kända. Om sådana här kopplingar skulle införas skulle det innebära korrigeringar. Vissa kommuner, kommunala utjämningssystem och olika budgetposter skulle påverkas. Det skulle i sin tur leda fram till en svårgenomtränglig statsbudgetshantering. Det är dessutom högst osäkert om de som är mest beroende av den nationella politiken skulle vinna på en sådan tågordning.
I betänkandetexten tar vi upp bygdemedlen. Dem måste man också utreda och se om det kan bli ett mer flexibelt system.
Den lägre kilometerskatten per kilowattimme, som i dag finns i många av de berörda kommunerna, kommer naturligtvis också att påverkas av sådana förändringar som förespråkas från vissa håll. Det bör man vara väl medveten om.
Herr talman! Det finns ytterligare ett område som det vore fel av mig att inte ta upp i det här anförandet, och det är frågan om utlokalisering av statliga verksamheter. Det står väldigt tydligt skrivet i betänkandet om de nu gällande principerna och de vägledande kriterierna för utlokalisering av statliga myndigheter. Det står till exempel: Bland annat bör alltid en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. Man har alltså väldigt klart utmarkerat Stockholm i det här sammanhanget.
Vi ska därför inte glömma bort att det också faktiskt har skett utlokaliseringar till andra områden. Jag tänker inte rabbla upp dem här, för de finns redovisade i betänkandet, och det är bra. Jag tycker i och för sig att man behöver ha en balanserad debatt i de här frågorna. Det är ju inte så att Stockholmsområdet är ett oerhört tillväxtområde i dag. Det finns bekymmer även i den här regionen. Men som jag sade i min inledning tycker jag att det är livsfarligt att vi enbart håller på och slåss gentemot varandra, för vi behöver arbeta tillsammans.
Varje region har unika förutsättningar och konkurrensfördelar. Det har också Sveriges huvudstad. Det är därför viktigt för nationen i sin helhet att storstadsregionerna också får utnyttja de fördelar som dess storlek, dess befolkningssammansättning och dess respektive geografiska läge ger. Tillväxt är inget nollsummespel. Tillväxt i en del av Sverige innebär inte automatiskt mindre tillväxt i övriga delar av landet, tvärtom. Motsättningar mellan stad och land får därför inte skapas och fortsätta. Det handlar snarare om hur stad och landsbygd kan skapa förutsättningar för varandra. Regioner som förmår samla olika aktörer - näringsliv, forskare och samhälle - i innovativa miljöer ger med all säkerhet bättre möjlighet för tillväxt och därmed regional utveckling.
Herr talman! Nu fortsätter vi med uppföljningen av propositionen om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet, för det behöver vi, och det behövs för hela Sveriges utveckling.