Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.
Vi debatterar nu återigen regional utvecklingspolitik. Jag säger som Yvonne Ångström att Socialdemokraternas politik snarare leder till avveckling än regional utveckling av landsbygd och glesbygd.
Så länge Sverige har betydligt färre människor som anser det mödan värt att starta företag, så länge Sverige har betydligt färre företag som anser det mödan värt att låta sina företag växa - allt jämfört med de flesta övriga OECD-länder - så länge kommer vi att ha problem att få konungariket Sverige att utvecklas på ett sunt och bra sätt. Så länge kommer vi att sakna en tillräcklig tillväxt i landet. Utan tillväxt kommer vi att ha problem med en regional positiv utveckling i landsbygd och glesbygd. Har patienten uppenbarligen fått fel medicin och blir sämre och sämre av behandlingen inser all klok personal att man måste sätta in nya åtgärder, nya metoder. Men regeringen och dess stödpartier verkar tro att fel medicin kan kompenseras genom att öka dosen. Det är sällan det lyckas. Man fortsätter att dutta ut bidrag efter bidrag med liten träffsäkerhet och inte sällan med konkurrenssnedvridande biverkningar.
Socialdemokraterna uttalar i detta betänkande att den arsenal av stödformer som i dag finns inom regionalpolitiken måste finnas kvar. Man påstår att enbart generella åtgärder inte räcker.
The same procedure as last year. The same procedure as every year.
Trots att vi år efter år kan konstatera att regionalpolitiken ger dåligt utbyte fortsätter man i samma spår.
Envis blir aldrig vis - så lyder ett gammalt ordspråk. Men det är nog inte bara envishet. Det är oförmågan att till fullo förstå. Det handlar om att förstå de tusentals entreprenörerna i varje län ute i landet, förstå att det
är
den generella näringslivspolitiken i Sverige som skapar de flesta av våra problem.
Det är så illa i Sverige i dag att när Dagens Industri i måndags skrev om investeringsviljan bland småföretagare betecknade man det som positiva signaler när 31 % av småföretagen tror att man kommer att öka investeringarna i år jämfört med 2003, trots att mer än dubbelt så många, 63 %, tror på minskade eller oförändrade investeringar.
Det räcker faktiskt bara att se vad som har hänt de senaste dagarna. Då får man exempel på exempel på att Sverige och dess regering håller på att gräva sin egen grav.
Nu när Socialdemokraterna har fått stora EU-utvidgningsfrossan vill man också se över F-skattsedeln och eventuellt försvåra för entreprenörer att få F-skattsedel - åtminstone för entreprenörer från andra länder.
Det här är företagarnas körkort, som eventuellt ska bli svårare att få och behålla i framtiden. Utan det dokumentet kan man inte göra affärer. Men när nu Socialdemokraterna vill försvåra för våra nya EU-bröder i öst att fullt ut, från den 1 maj, vara EU-medborgare, genom att fega och införa övergångsregler, räknar man med att fler kommer att försöka söka jobb i Sverige som egna företagare. Man är alltså beredd att försvåra för 650 000 svenska F-skattsedelsinnehavare för att göra det mindre attraktivt för ett fåtal utländska företagare. Man är redo att försämra företagsklimatet än mer i landet. Det är för mig obegripligt och korkat, helt enkelt.
Det finns i dag 1 000 utländska företagare med F-skattsedel i Sverige, jämfört med 650 000 svenskar. Tala om att skjuta mygg med kanoner!
De som vill hit och arbeta i Sverige från de tio nya EU-länderna är enligt undersökningar i huvudsak unga, ogifta och högutbildade. Det är obegripligt att regeringen vill försvåra för dessa människor. Det här sker i tider när vi redan i många branscher har stor brist på arbetskraft.
I ett land som behöver få fler att komma i arbete och betala skatt vill regeringen bygga hinder för arbetskraftsinvandring. Det är för mig obegripligt. Det ska bli intressant att se hur många plakat med texten "Solidaritet, Broderskap och Jämlikhet" som kommer att finnas i Socialdemokraternas förstamajtåg i år.
Om vi ska få tillväxt och regional balans i landet genom den framgångsrika forskning som bedrivs på många håll i Sverige behövs det nya företagare. De företagarna kliver fram på arenan först den dag de upplever att de bor i ett Sverige med ett positivt företagsklimat, där det är mödan värt att starta och driva företag. Den dag man ser detta Sverige växa fram kommer svensk regionalpolitik i stort sett att kunna avvecklas.
I dagsläget ser det ut som om vi behöver byta regering för att kunna få se den här förändringen. Det räcker inte att som s, v och mp
prata
om tillväxt. Man måste också genomföra den.
Att nu Socialdemokraterna, trots det jag nu kritiserat, vill fortsätta i stort sett i samma hjulspår med sin regionala utvecklingspolitik kunde man ha förstått om man i backspegeln hade kunnat se att det hade varit lyckat. Men det vi ser är rader av år med en halva-landet-ska-dö-politik. Ja, tyvärr är det så illa att man snart kan säga att det är en hela-landet-ska-dö-politik.
Herr talman! Kreditgarantiföreningar börjar växa fram i Sverige. De kommer att få en allt viktigare roll att spela för lands- och glesbygden. Även om s inte bifaller de fyra borgerliga partiernas yrkande på den här punkten uttalar man ändå en positiv inställning till företeelsen. Det är trevligt, men som vanligt är tydligen vackra ord viktigare än handling.
Förutom kreditgarantiföreningarnas stora betydelse i fråga om att möjliggöra för företagare i glesbygd att få krediter vill jag påpeka en annan väl så viktig aspekt på de här föreningarnas betydelse.
De här föreningarna blir oftast ett lokalt nätverk som inte bara hjälper företagarna att få krediter, utan de blir en form av bollplank eller informell styrelse för den lille företagaren där han kan få råd och uppmuntran i sin verksamhet. Som företagare är man oftast väldigt ensam. Det är min personliga erfarenhet som företagare i 25 år.
En klapp på axeln, ett gott råd från en dylik förening, kan vara det som avgör om företagaren ska våga bygga ut eller våga anställa fler. De här föreningarna borde vi kanske titta mer på, och vi borde fundera på om vi inte ska sätta mer kraft bakom detta så att fler växer fram.
Herr talman! Tillväxt och regional utveckling skapas inte genom att statsministern 10-15 gånger i regeringsförklaringen förklarar hur viktig tillväxten är om talet inte följs upp av konkreta handlingar. De handlingarna lyser tyvärr med sin frånvaro. Så länge tillväxtklimatet, företagsklimatet, i Sverige är arktiskt hjälper det inte att regeringen springer runt med tusen vattenkannor och försöker att få hela landet att växa. De goda intentionerna fryser till is i det här klimatet.
Det är möjligt att Socialdemokraterna med Runeberg en dag kommer att få utropa: Jag såg en här som frös och svalt och segrade tillika.
Men det fälttåget har redan orsakat oss alltför stora förluster. Risken är tyvärr att vi slutligen förlorar hela landet.
Vi kristdemokrater längtar efter solen och värmen och ett nytt klimat. Vi vill göra allt för att få uppleva det här. Vi längtar efter att få skapa det företagsklimat som kan ge ett blomstrande näringsliv, ett klimat som får isen att smälta och ger hela Sverige förutsättningar att utvecklas.
Måste vi vänta till 2006 innan de här förändringarna ska kunna ske? I dag är det många svenskar som ställer sig den frågan.