Herr talman! Jag ser jättepositivt på att man ser över reglerna för bygdemedlen, men det är inte alls på den nivå som ett system med återföring av vattenkraftsmedel skulle kunna vara.
Jag har besökt flera norska kommuner och vet hur mycket det betyder just för de här glesbygds- och fjällkommunernas utveckling att man får del av vattenkraftsmedlen. Det är därför jag tycker att det är så fel att bara reflexmässigt avslå denna tanke att se om vi kan överföra det här till ett svenskt system, som skulle fungera väl i Sverige.
Jag hoppas att den utredning som kommer nu i vår ska medverka till att även socialdemokrater, moderater och folkpartister kan börja fundera på att det här kanske är möjligt.
Det handlar om att kommuner med stora naturresurser i form av vattenkraft också ska få del av de värden som genereras, eftersom man har släppt ifrån sig sina forsar och eftersom detta har stor inverkan på den näringslivspolitik, turism och så vidare som kan bedrivas i de här områdena.
Vad gäller kreditgarantiföreningar är det väldigt positivt om Socialdemokraterna aktivt kan stödja dem också. Även om man nu har fått klartecken från Finansinspektionen återstår en hel del byråkratiska hinder och tröghet. De eldsjälar som jobbar med det här tycker att de möter hinder hela tiden.
Kan vi vara överens om att vi ska göra vad vi kan för att underlätta att det här kommer fram snabbt och dessutom se till att man får använda - i det svenska regelverket lite lättare - även strukturfondsmedel i detta arbete kan det här bli verkligt viktigt. Det gör man i andra EU-länder, så varför skulle vi inte kunna göra det i Sverige? Det är det svenska regelverket som är problemet.